Eftersom bloggen legat nere ett tag, är jag lite efter. Men eftersom han nu var på TV i onsdags, slog det mig att jag inte kan låta bli att skriva ett inlägg.
Jag läste honom för ett tiotal år sedan, och fastnade direkt. I höstas plockade jag hem "Svart som silver" från bokhandelns disk, och förtjusades igen. Så i november hade jag förmånen att se honom på Södra teatern. En fantastisk uppläsning, en fantastisk upplevelse. Tajming, träffsäkerhet och känsla på topp. Ett publikhav som tystnar fullständigt i koncentration på en enda person, en röst. Han har blivit lite mjukare i sin framtoning, slog det mig när jag såg honom i en intervju på TV. Men hans dikter slår an och biter sig fast minst lika väl som förr.
Bruno K. Öijer är en av de personer som jag är glad över finns, och glad över att få vara samtida med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar