Trött torsdag

Jaha. Så var man lite trött igen. Var på konsert i går kväll, och lyssnade på gamle Cohen i Globen. Nu har jag inte lyssnat på honom sedan mycket tidigt 90-tal, men det var ändå kul att se honom, och höra att han håller stilen. Önskar däremot att han hade haft sin spelning på en mindre lokal, som Södran eller Cirkus för att kunna bli lite närmare i relation till publiken. Men det är klart att det är kul att få spela för stora fulla arenor på sin (sannolikt) sista turné.

Det självklara valet efteråt, var att landa på Berlin (Skånegatan). Absint mitt i natten är mycket bra för arbetsmoralen. Samtalen gick mycket kring gamla goda Levelius, men jag tycker att Berlin är ett trevligt litet hak som jag borde hänga oftar på. Särskilt med tanke på krypavståndet hem...

Nu närmar sig firmafesten - talet är skrivet, med öppnigar för improvisation under inspiration.
Håll tummarna!

Politisk debatt

En mycket kort kommentar om partiledardebatten. 

Det här kan bli kul de närmaste två åren. Förhoppningsvis jobbar båda sidorna hårt på att analysera hur motparten argumenterar. Statsministern behöver utveckla sina bilder och berättelser - bli mer konkret och faktiskt svara på fler frågor. Sahlin är för närvarande roligare att lyssna på. Hon har dock en viss tendens att bli alltför repetitiv vilket efter ett tag äventyrar tron på att det finns mer argumentation bakom orden, och hon måste inte säga "Fredrik Reinfeldt" i vart och vartannat inlägg. Innehållsmässigt låter det som om de ideologiska skillnaderna kan bli ovanligt tydliga. Det vore bra.

Jag gillar Sahlins nya stil. Lite mer statschefsmässig, tycker jag faktiskt. Och är det bara inbillning, eller låter hon inte lite annorlunda nu för tiden? Däremot klarar jag inte av att se statsministern längre, utan att höra min frisörs kommentar om hans allt för högt rakade polisonger.

Tankfull tisdag

Tisdag, och hungrig så här efter en slitsam arbetsdag. Soppa står på menyn, och det blir en variant på den gamla hederliga potatis och purjolökssoppan. Nu med lite rotselleri, och det ska nog mycket till för att jag inte ska hutta i den där lilla vinslatten som står i kylskåpet. 

Helst skulle jag vilja baka en ny äppelkaka också, men vi får väl se vad kraften räcker till. Frågan är om jag blir tröttare eller piggare av den stundande partiledardebatten som väntar kl.20 på TV2. Spännande, om inte annat, ur ett retoriskt perspektiv!

På tal om retorik har väl veckans följetong här blivit det tal jag ska hålla på torsdag under firmafesten. Talet till kvinnan. Det blir nog ganska kort, och fokus blir att lyfta blicken från en generell eller ideal kvinnobild till de kvinnor som faktiskt sitter med på middagen. Att i talet se var och en av de ca 50 personer det handlar om blir en utmaning, men jag räknar med att det ska gå. Rapport följer...

Sagolik söndag

Oj, vad jag är trött idag. Men så var det också en fantastisk helg - söndagen i det närmaste perfekt. En sen frukost, och efter det en lång promenad till Nordiska museet. Kön till chokladfestivalen var för lång, så vi landade på Historiska istället. Fika och utställningen Drömmen om kvinnan, med utgångspunkt i Mariabilden. Gillade särskilt dokumentärbilderna och intervjun med Kristina Lugn. På hemvägen tog vi en eftermiddagsdrink på Reisen, och senare på kvällen fick vi dela några timmar med kosmisk kärlek på Södran där herr T. Di Leva stod som värd. Avslutningsvis ost och vin i hemmets lugna vrå innan lamporna släcktes.

Helt enkelt en avslappnad, kul, skön och mångfacetterad söndag, inramad av det mest idylliska höstvädret i vilket Stockholm kanske är som allra vackrast.

Loj lördag

I går kväll var det dags för ett nytt recept på äppelpaj. Tyvärr distraherades vi i tillagningen när gästerna kom, så den fick stå lite för länge i ugnen. Lite för torr och lite mörk i kanten, var den ändå fullt ätbar. Biten som är kvar blir utmärkt till eftermiddagskaffet.

Omgiven av tre underbara kvinnor blev middagen självklart fantastisk, och diskussionerna runt bordet gick varma långt in på natten. Gav också någon inspiration för mitt tal. Lite trött idag, men det är egentligen bara skönt när ett lätt regn faller utanför fönstret och vi har allt vi behöver här hemma. 

Avkoppling...

Talet till kvinnan?

Jag är (som några redan känner till) relativt nyanställd på mitt jobb. På tordag nästa vecka är det fest, och jag fick just veta att traditionen bjuder att senast anställda man håller talet till kvinnan. Jag blev ganska överraskad, eftersom jag knappt trodde att den gamla programpunkten levde ens i de mest traditionsstarka akademiska världarna. Dessutom påpekade kvinnan som gav mig uppdraget att det gärna får vara lite "fräckt". Det känns inte alls som jag, utan jag tänker ta tillfället att säga något tänkvärt. Och roligt så klart!

Arbetet med talet har härmed inletts, och jag söker en del vinklar och inspiration på nätet. Men bäst inspiration hoppas jag att någon av er där ute kan ge mig.
Så ge mig allt från tokigheter till politiska kampord! Här ska skrivas ett tal som sent ska glömmas!

Och så jobbar jag ju i en mycket företagarvänlig organisation, så kopplingar till det premieras särskilt. Kom igen nu - vi har hela helgen på oss!!

Utrotningshot

Det stod nyligen i tidningen att många däggdjur är utrotningshotade. Stadsmiljön lider också av utarmning i vissa hänseenden, och flera kära gamla favoriter blir mer och mer sällsynta. Ett par tydliga kandidater till den listan är drickfontäner i stadsmiljö och postlådor (för visst har det blivit längre mellan dem).

Välkomna att utöka och komplettera listan!

Sen finns ju nostalgilistan över sånt som helt har försvunnit och kanske ersatts av annat. För mig toppar just nu någonting som jag minns varje gång jag åker buss - det där snöret man drog i för att meddela avstigning vid nästa station. Knappar i all ära, men snöret...

Gammal ost

Jo, det var så sant!

Från B&B (förra inlägget) så är det inte mer än ett väldigt kort stenkast, snarare kanske ett grusknäpp, till Gamla Amsterdam. På andra sidan korsningen i backen ner, ligger denna föredömliga ostbutik som helt riktar in sig på holländsk ost. Man bjuder en varierande och diger samling ostar, och det krävs många besök för att prova sig igenom dem...

Jag gjorde nu mitt bästa och  provade kanske ett tiotal ostar, men jag får erkänna att gommen var ganska trött mot slutet. Fick med mig en kul getost med potatisskal, som får en lite jordig nyans, samt en lagrad Purmer Qlassique från Noord-Holland som är lite kraftigare i smaken, med en härligt nötig ton och vacker djupgul färg. Sen provade jag även en Reypenaer V.S.O.P, lagrad i 2 år, som nog kan bli en framtida favorit, men det spar jag till nästa besök.

Otrogen = ny kärlek?

Nu har jag gjort det. Jag har funderat flera gånger förr utan att ta mig för att ta steget ut, men nu var det dags. Jag har för första gången på många år gått till en annan frisör än min vanliga. 

Hår är ju personligt. Och ungefär på samma sätt som man har sin tandläkare, sin massör och sin ekonomiska rådgivare, vill man ju ha en stabil frisör. 

GH nere i vimlet har varit bra och trevligt. De har hållit stilen. Och gör det fortfarande. Men Barber&Books hemma på Söder har lockat mig så många gånger när jag passerat på väg till eller från jobbet, och nu gjorde jag som sagt slag i saken. Dyrare, javisst, men man får ju mycket mer. En dryg timmes behandling med en kopp espresso, skön hårtvätt, några goda rakningsråd, trevligt samtal och en mycket behaglig miljö. Och så klippningen förstås. 

Är det en ny kärlek, eller kommer jag att återvända till GH? Det är mer än en flirt, jag ger det en gång till och ser om jag fastnar...

Bä, bä...!

Hälsade på 50-åringen under gatuplan på väg hem från jobbet idag, och fick med mig en lammstek hem. Ett säkert kort till lilla bjudningen i helgen. Egentligen borde man väl springa ut och plocka rönnbär till gelé i närmsta park...

Och på måndag blir det leverans av trädgårdsäpplen, så sen blir det till att testa nya kakrecept!

Äppelfeber

Det har utbrutit en sjuka hemma hos oss. Varje dag kräver sin äppelkaka. Trött, och mest betjänt av vila, kunde jag ändå inte låta bli igår. Ännu en äppelkaka fann sin form, den här gången efter ett recept jag plötsligt mindes. Äpplen i traditionella klyftor i botten, och över dem en kletig smet på lika delar socker och mjöl, lite bakpulver och vaniljsocker, smält smör och uppvispat ägg. Det ska bara röras ihop, inte vispas. Efter 40 minuter är kakan klar, och får ett härligt knaprigt, lite knäckigt skal.

Nu finns det lite kvar i kylen till i kväll, så kanske måste jag vänta till i morgon med att prova ett nytt recept...

Matkonst

Jag har börjat med en ny hobby. Att koka ner små fonder och buljonger från olika matlagningstillfällen. Nu har jag en kycklingfond och en skaldjursfond i frysen. Spännande att testa hur det blir, och helt klart en konst att utveckla sig inom. 

Har för övrigt inte helt uppfyllt min ansats inför hösten. Att satsa på kål. Men än har hösten bara börjat, och visst har en del kål passerat tallrikarna. Men det där experimenterandet har jag kvar att kasta mig in i. Snart händer det...

Korven har ingen ände...

Det tenderar att bli allt längre mellan inläggen här. Det är inte meningen, men det får väl bli så ibland. 

Insåg ändå i dag att det ju inte går att undvika att nämna korvståndet på Nybrogatan. Ni vet det där som hotades av nedläggning på grund av ett vägarbete och någon form av underjordisk teknisk centralstation... Nu klarades skivan galant, och tillsvidare har den lilla kuren bara behövt flytta några meter närmare entrén till Riksrevisionen. Där serveras nu, utan vidare hot om nedläggning mängder av underbara korvar. Inte minst måste jag få slå ett slag för de tyska, Coburger, Jägerwurst mfl. Med surkål och egen specialdressing med lite enbär i. Ojojoj, det är så trevligt - det bara är det!

Riktig korv åt folket!

Sång till ärtan

Gårdagens tal gick väldigt bra. Den som stått utanför lokalen med ett soppkök skulle ha gjort fina affärer när mina hungriga kursare var på hemväg.

Och i kväll, som sagt, ärtsoppa på riktigt! Ut till Flempan där dagens soppvärd har sin härd. Och i vanlig ordning har alla deltagare med sig minst en nyskriven ärtsoppsvisa. Nödrim och enkla melodier är lika välkomna som litterära experiment och improviserad tolvtonsopera.

Dagens bidrag från min horisont, på melodin "Snickerboa":

Till ärtsoppsmiddan ränner jag
när jag vill ha nå't gott.
Nobelmiddan är också bra,
men inte lika flott.
Runt bordet samlas herrar som vet
att koka soppa, grädda en smet.
I fest och glam
kan vi se fram
mot ännu en succé.
Falleré!

Tal till ärtan

På torsdag ska vi hålla ett kort tal på valfritt tema i min universitetskurs. Jag ska hålla ett tal till ärtsoppans lov, har jag tänkt. Det blir lätt. Jag bygger upp det kring de många smakerna som lyfter oss med till sommar och sol, feta åkrar och glada grisar, sedan långsamhetens lov där tillagning skänker lugn och ro, samt sist men inte minst - den kompletterande och fulkomnande pannkakan som kommer med barnslig glädje och tillfredsställelse. 

Och på fredag blir det ärtsoppsmiddag med sopprötterna. Vi som numera med säkerhet äger norra Europas största visskatt tillägnad just ärtsoppan...

Gott och enkelt!

Ibland är det skönt att bara ta något snabbt och enkelt på kvällen, så man inte behöver stå vid spisen...

Som i fredags till exempel.

Till krabban och hummern bjöds bland annat min ganska trevliga aioli:

Ett par skedar creme fraiche och ett par skedar kesella blandas med ett paket saffran och en stor vitlöksklyfta. Salt o peppar, ev. lite dill. Sen får den stå och dra ihop sig lite.

Flora & fauna

Det här har ju ingenting med något att göra, men har inte ni också ibland slagits av att vänner och bekanta, eller bara personer man ser på stan, har något av en grönsak eller ett djur över sig?

En i min skola för länge sedan såg till exempel ut som en selleri. Och en person på en arbetsplats, någon gång, var förbluffande lik en delfin. Jag vill gärna höra om era erfarenheter. Jag undrar också vad jag kan liknas vid...

En liten böna

Nu har jag varit på min första lektion i kursen Actio. Jag ska nu lära mig allt om hur jag kan använda rösten vid presentationer, föredrag, förhandling och tal. Läraren verkar väldigt bra, och hanterar kursdeltagarna på ett mycket positivt sätt, som på något vis lyckas kombinera lyssnande och styrande utan att bli dominant. Måste lära mig lika mycket om det som det som undervisas. 

I gruppen ca 20 personer med olika åldrar och bakgrunder på ett bra sätt. Hoppas det kan leda till stora utbyten av tankar och erfarenheter. 

Under kursen ska jag skriva en Actio-loggbok. Den kommer kanske inte i sin helhet att visa sig här. Men vissa intryck kanske. Som att jag idag tex reflekterade över hur väl kroppen och rösten hänger ihop. Det ska jag diskutera i min loggbok, liksom gränsen mellan att lära sig en text utantill och att vara öppen för infall och improvisation. Kanske låter det lite flummigt, men efter lite eftertanke kan jag kanske återkomma.

Vi delades in i smågrupper. Vår tog sig namnet "Små bönorna". Vi gillar nämligen alla både kaffe- och kakaobönor väldigt mycket.

Gott och blandat...

En angenäm doft av äppelkaka sprider sig i lägenheten. Ett välbeprövat gammalt recept från "sju sorters", och det brukar gå hem när det ska bjudas på fika på jobbet. 

Medan kakorna bakas njuter jag av sista  resten från gårdagens fisksoppa. Jag vet att jag har höjt gulaschen till en av mina favoriter i köket, men fisksoppan kommer inte långt efter. Fräser lite blandade grönsaker såsom fänkål, morötter, lök och vitlök innan vin, eventuellt lite tomatpuré och buljongen går i. Kanske saffran. Några minuter från slutet lägger jag till creme fraiche, fiskbitar, sockerärtor. Lite musslor och dill på slutet. Eller några andra ingredienser som köket förmår, men ni förstår...

Kanske någon som vill se vad som hände med mina överflödiga kantareller?

Miraculous Miraculin

Det är fullbordat!
Miraculinets verkningar testades till bristningsgränsen. I går på Matlabbet samlades vi, ett glatt och förväntansfullt gäng, som utvalts att utgöra testpatrull för detta mirakelpulver. Efter en kort introduktion kunde vi inte vänta längre utan kastade oss över det rosa ängladammet, som för ett par timmar skulle förvandla surt till sött och bjuda på underliga upplevelser.

Första citronklyftan var fortfarande ganska sur. Jag spädde på med mer miraculin. Nu hände det grejer. Vinet blev till saft (fast en ganska trist sådan), limeklyftan och rabarberslantarna blev direkt som söta små efterrätter i sig, och den turkiska yoghurten gifte sig utmärkt med en tomatsalsa som nu mer liknade fruktsallad. Efter en klunk vinäger, var det heller inga problem att ta en stor sked dijonsenap, luta sig tillbaka och njuta...

Gommen, tänderna och halsen började förvisso krypa och dra ihop sig, och väl hemma visade magen att kvällens kost kanske inte riktigt varit vad den helst hade önskat sig. Det är tur det finns produkter från Apoteket för sådant...

Kort sagt var det en lustig upplevelse som kan rekommenderas, och inte minst en trevlig afton i nya vänners lag. Tack till Matälskaren och Ung farbror för att jag fick vara med!

Kräftplanering - efterord

Gårdagens kräftskiva blev extremt lyckad. Västerbottenpajen med kantareller som ackompanjerade vätternkräftorna blev en favorit bland deltagarna, men konkurrensen var stenhård. Hjortgrytan som fått stå och dra riktigt länge var en mustig fortsättning på middagen, och den avslutande citronfromagen kändes exakt så "retro" som det var tänkt, och tillsammans med färska hallon och en Muscat blev det en totalupplevelse. 

After work

Nöjd nu. Har just kommit hem efter en after work på Eriks vinbar tillsammans med några goda vänner som jag inte har träffat på länge. På hemvägen kom min kära sambo M. på den ypperliga idén att använda lite av de tre kilo kantereller jag tidigare inhandlat på Hötorget inför morgondagens kräftskiva, till varsin kvällssmörgås. Sagt och gjort. Tillsammans med lite lagrad herrgård och timjan blev det en perfekt liten munsbit.

Ja, det där med tre kilo kantareller var mest ett olycksfall i arbetet. Jag skulle ha ett kilo egentligen, men priset bara sjönk och sjönk under förhandlingens gång, så till slut var det lika bra att köpa mer än vad jag rimligen behövde. Nu ska jag bara planera inläggningar och förvällningar för det som inte kommer att gå åt till min västerbottenpaj i morgon.

Ha ha, damen i ostdisken nere i Hötorgshallen var förresten också toppen. Oj vad vi skojade under mitt inköp av västerbotten och kryddost. Det var så kul att hennes kollega bara var tvungen att lägga sig i och börja skvallra. Så'nt gör mig glad, och sen var jag redo att ta mig upp till torget igen för hallonförhandlingar. Det blev tungt att bära hem allt sen...

Jag är en vinnare!

Hurra!

Nu är tävlingen som Matälskaren utlyste förra veckan avgjord, och jag har vunnit en av platserna vid det stora pulvertestet (mirakulin). Nya upplevelser och nya vänskaper väntar. 

Tänk att få se fram emot en måndag så mycket! 

Jag återkommer med mina erfarenheter.

Espresso - nu mår jag bra!

Det slog mig nu efter lunchen, då jag på väg tillbaka till förvaltningscellen stannade till vid en liten espressobar, att oj vad trevligt det är. Att för en enkel guldpeng på stående fot få sig serverat en liten, kraftfull koffeinkick. Så smakrikt, så välgörande, så elegant.

Det slår mig nu också att jag nyss även sett Indievuxen lovprisa denna gudabenådade dryck. Kanske var det det som sådde fröet till detta inlägg...

Bara tyg, inget tyg...

Avverkar som tidigare påpekats mina sista dagar på nuvarande jobbet, och strömmen till inkorgen har börjat avta. Jag ska hålla ett litet möte om någon timme, men sen är dagens schema tomt. Funderar på att ta en lite längre lunch, och passa på att läsa ut de sista sidorna i "Swanns värld". Sedan ett par dagar ligger nämligen "De välvilliga" på nattduksbordet (ja, härav inläggstiteln - jag har ingen duk på mitt bord, men en hel del "nattyg"), och den kanske kan förtjäna full uppmärksamhet...

Kokbokstok 2

I senaste numret av Språktidningen kan man läsa en artikel kring något jag själv lagt märke till under min läsning av allehanda kokböcker. Något som också stämmer till eftertanke för framtiden.

Vad artikelförfattaren konstaterar är att språket i kokböcker har förändrats under århundradenas lopp, och att vi i dag ser hur stilen åter närmar sig den i de allra tidigaste böckerna. Anna Larsdotter sammanfattar i sin artikel det hela med att "Generellt kan man säga att skriftspråket, från tidig 'muntlighet' under 1700- och 1800-talet, övergår till ett stadium av 'formell skriftlighet' för att därefter, under loppet av 1900-talet, svänga tillbaka mot talspråksstruktur." Detta hänger mycket samman med för vilka kokböckerna har skrivits. Ett annat exempel, förutom att beskrivningarna åter mer liknar talspråk, är att vi i dagens kokböcker liksom fram till mitten av 1700-talet ser mest av uppmanande imperativformer (stek löken), medan passivformer (löken stekes) var vanligare under en mellanperiod, samt att de tidigaste böckerna inte innehöll några exakta recept. Det finns mycket matnyttig information och bra referenser att hämta ur artikeln, och alla intresserade kan som sagt läsa mer i själva tidningen.

Den fråga som jag, precis som tidigare, dock söker svar på, är vad detta betyder för framtiden. När alla i dag har enkel tillgång till baskunskaper genom ett överflöd av information via internet, tidningar och TV, borde kokböckerna inte bara språkmässigt kunna ändras, utan även innehållsmässigt. Jag ser i min vision framför mig böcker som i ännu högre grad frångår kraven på måttbestämda recept mm, utan att för den skull tappa användbarheten i köket. Den typen av bok ska inte bara vara en förströelse för soffläsaren som drömmer om romantiska matupplevelser, utan även en uppenbar källa till inspiration och experimentlusta i köket. Vad månde bliva av detta?

Förresten innehåller redan nämnda tidning även en intervju med Mons Kallentoft. Hans tidigare bok "Food noir" är något som varje mattok nog kan finna någon glädje i. Det kan vi tala mer om. Någon gång...

Dagen efter...

Facit för kräftskivan hos F. med familj?

Något besviken kan jag konstatera att spådomen inte helt gick i uppfyllelse. Visst lekte barnen snällt, men den irrande mamman på jakt efter kräftgömslen fick vi vara utan. Hon skötte sig, i likhet med övriga gäster, väldigt väl, och kunde med fullt förtroende köra hem hela sin familj i minibussen. 

Vi utan ansvar för fler än oss själva vågade oss kvar lite till, och fick senare nöjet av att åka nattåget tillbaka in till stan. I sällskap med fem firande jäntor på väg från Näsby till Väsby var färden i första hand en lyckad fortsättning, och vi blev glatt uppspelta av att som någon form av moster och morbror på stan komma i utvecklande samspråk med våra 15-åriga medtrafikanter. Ibland är det kul med kollektivtrafik!

 

Dagen innan...

Som sagt ska det hållas kräftskiva för vänner inom kort. Men i dag blir det kräftpremiär hemma hos vännerna vid Roslagsbanan, och vi beger oss ut på resa med 2 kg östgötska smådjur i bagaget. Jag har dessutom redan fått meddelande om hur kvällen sannolikt kommer att utvecklas:

"Redan dagen innan bävade jag för vad de andra gästernas fyra små gossar skulle göra för kräftskivan. Det visade sig dock att de lekte fridfullt hela kvällen tills de somnade sött på varandra i den stora soffan. Värre var det med mamman som efter bara tre snapsar blev burdus och högljudd och slutligen började springa runt i huset och gömma de resterande kräftorna i rockfickor, byrålådor och andra otacksamma ställen."

Ja, så beskriver min vän F. hur jag i morgon kommer att skriva om vad som kommer att hända under kvällen där ute på landet.

Vi får väl se... 

Glad som en lax!

På mina morgonpromenader passerar jag Karl Johanslussen, mitt mellan Söder och Stan. Mitt mellan Mälaren och saltsjön. Det är alltid en upplevelse, och alltid ett glädjeämne. De senaste dagarna har jag här dessutom hälsats på samma sätt, av någon som gör mig ännu lite gladare än vad jag redan var.

Ett plask!
Jag tittar ner.
Ringar på vattnet, och så igen - en präktigt fet och vackert skimrande lax som krummar sig i språnget och viftar på stjärten, sträcker ut sig i hela sin längd, sen ner igen.
Plask!

God morgon säger jag, och känner hur mungiporna går upp lite längre. Det blir en bra dag, det här också!

PS. I går sprang jag dessutom på Catoventure just här, det var också trevligt.

En lycklig slump - ett litet kafé

Ibland är det ändå roligt att äta lunch. Och Stockholm är inte så stort, ändå.

Härom dagen gick jag längs Klara Norra kyrkogata, och snappade i ögonvrån upp ett litet kafé som såg sådär skönt avslappnat, hemtrevligt och gemytligt ut. Jag bestämde då att jag skulle ta med mitt lunchsällskap dit på den lunch som jag i skrivande stund just har ätit.

När vi i dag kom fram till entrén, kunde vi på den lilla tavlan utanför läsa att dagens lunch dagen till ära var ärtsoppa och tjockpannkaka. Vi bestämde oss utan tvekan för att prova vad köket kunde förmå. Då slås jag av det oväntade. Bakom disken står nämligen en gammal bekant, som för bara en och en halv vecka sedan tagit över detta lilla kafé tillsammans med sin fru. Världen är liten, och det är fantastiskt kul att ett ställe jag spontant vid första intrycket fastnade för, dessutom visade sig ha en personlig anknytning.

Är du i krokarna, ta chansen till en lunch eller fika på Lilla Cafét, nämnda gata nr.32. Personligt, omtänksamt och gediget.

Sur blir söt!

Nu är det tävling! Hos Matälskaren pågår en tävling om hett åtråvärda platser vid en riktigt drogliberal och galen tillställning.

Det som händer den första september, är att möjlighet ges att testa ett visst pulver. Ett pulver som förvandlar surt till sött, och sött till - ja vad? Jag väntar mig en oförglömlig tillställning. Ett ögonblick av förfalskad sanning. En afton som går till topp bland andra kvällar jag hittills nämnt som unika. Jag vill vara med! Vill du?

http://matalskaren.taffel.se/2008/08/20/mirakulintripp-antisyraparty-rojarskiva-for-smaklokarna/#comment-4226

Jag misstänker att detta även är vad den unge farbrorn talar om.

Litterära trender

På kort tid har jag hittat två kul ställen som nyligen (inom ca 6 månader) har öppnat ny näringsverksamhet. En herrekipering på Kocksgatan, och en pub på Folkungagatan. Båda har anammat ett koncept med böcker. På förstnämnda stället frågade jag om böckerna var till salu. Svaret var, att det vet man aldrig. En del tillhörde innehavarens mor, andra hans vänner. Allt verkade vara en fråga om förhandling. På det andra stället blev vi (jag och min gode vän M) ombedda att komma in med överblivna böcker. Helt klart ett hedervärt härbärge för böckerna på vinden, men samtidigt har jag ju väldigt svårt att göra mig av med skrivna ord.

Nåväl. Det här med böcker som utsmyckning och stämningsskapare i helt andra sammanhang är kul. Någon som har fler exempel - är det en trend, eller bara något som dyker upp här och där?

En dröm blir verklighet

Nu vore det gott med en öl.
Om några minuter blir drömmen sann.
Då på Glenn Miller Café.

Svarta listan

Jag håller på att byta jobb. Rensar och kastar gammalt skräp, anteckningar, utredningar och annat som har samlat sig i hyllorna trots flera lokalbyten senaste åren. Bland allt detta dyker den svarta listan upp. Svarta listan är en PM från Stadsrådsberedningen, vilken tar upp ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk. Det är självklart i all välmening man vill förenkla förvaltningssvenskan och göra den mer lättförståelig, och det uppmuntrar jag. Samtidigt är det ju lite synd att jaga ut gamla fina uttryck.

När annars ska ord som "anbringa", "anhängiggöra", "avbidan" och "avnämare" användas? Och om inte byråkrater och förvaltare fortsätter att använda sig av "därvid", "efterkomma", "föranstalta" och "lända", står det inte på förrän dessa ord försvinner ur vårt språkbruk och kommande upplagor av SAOL. Det är oundgängligen så, att ett ökat användande av orden i svarta listan är synnerligen påkallat. Såvitt avser språkets ordrikedom och vackra nyanser, får vi inte underlåta att uppmärksamma var medborgares åligganden att utröna i vilka sammanhang dessa ord kan och bör användas.

Språk och retorik

Det antyds i min bloggbeskriving att den även ska handla om språk. Det ska den. Än så länge har maten tillåtits dominera, men jag hoppas kunna kombinera dessa två ämnen bättre från och med nu. Jag är nämligen anmäld till en kul (tror och hoppas jag) kurs på Stockholms universitet: Actio - rösten och kroppen.

Jag har tidigare gått ett par kurser i retorik, och några gånger till och med fått möjlighet att undervisa i samma inspirerande ämne. Nu är det alltså dags att plocka upp den bollen igen, och förkovra mig ytterligare i själva framförandets konst. När jag läser den korta kursbeskrivningen blir jag glad och förväntansfull inför möjligheten att bland annat lära mig mer om hur kroppen och rösten skapar mening för lyssnaren, och att använda rösten effektivt i flera välkända situationer.

Det här blir kul, och reflektionerna kommer att dugga tätt under september och oktober. Var beredd!

Den asiatiska huvudvärken

Jag hade glömt det här. Men nu kom det till mig igen. För flera år sedan beklagade sig min syster över att hon ibland drabbades av huvudvärk efter att ha ätit lunch på ett wokställe här i stan, och efter det blev jag också mer uppmärksam på fenomenet. Sen har jag som sagt glömt detta, men efter att i dag ha intagit min lunch på ett liknande etablissemang känner jag nu en tilltagande smärta långt där inne.

Jag kommer inte ihåg vad det var för ämne eller tillsats som skulle ge den här effekten, men det kanske någon av er kära läsare kan upplysa mig om? Ibland blir man ju sugen på wok, men inte till det här priset...

Tillbaka

Ja, se det var ett hejdundrande bröllop!
Från 14 till 02 pågick "jippot" (som brudgummen själv valde att etikettera det), och det var fyllt av glädje, kärlek, mat, dans och framför allt härliga vänner. Min främsta reflektion är därför helt och hållet privat: Jag är så otroligt glad och tacksam för de vänner jag har vunnit genom min högst älskade sambo! Ibland har man helt enkelt bara en strålande tur i livet.

Liten resa

Beger mig snart ut på äventyr till landets tredje stad. Det stundar bröllop för goda vänner, och eftersom jag ännu inte har blivit en sådär härligt ihärdig och mobil bloggare innebär det en kort paus i inlägg här på sidan. Återkommer dock efter helgen.

Ät gott och lev!

Kräftplanering

Om ett par veckor förestår jag en kräftskiva för ett tiotal goda vänner, och jag sitter nu och planerar menyn. Tänker mig att inleda med små västerbottenpajer toppade med stekta kantareller och kanske redan till fördrinken lite "snittar" med kryddostkräm som Matälskaren tipsar om.

Sen till huvudnumret - kräftorna. Vi satsar enligt tradition på svenska, men tyvärr blir det inget hemkok den här gången. Ostar och bröd till det, självklart nubbe och gärna en lagrad porter. Till varmrätt har jag bestäm mig för en hjortgryta som jag bara ska ta fram ett recept till, och avslutningsvis en gammal klassiker som åtminstone inte jag har ätit på länge. Citronfromage. Det fullkomligt skriker mormors kök om den desserten för mig. Borde bli en hit med några härliga hallon på toppen.

Med egen sång, resegrammofon och kulörta lyktor lär humöret hållas på topp långt in på småtimmarna.

Hur lägger du upp den perfekta kräftskivan?

Matminne

Ser lite bilder från Peking på TV. Glömmer aldrig min vistelse där med fantastiska matminnen. Stamkrogen där man höll hönor, kaniner, ormar och annat i burar längs väggen. Bara att peka och äta. På samma restaurang kunde man se hur kocken jagade den sprattlande fisken på golvet. Samma kock som på frågan om de hade toalett, tog mig med runt hörnet, in på en ödetomt, och själv började tömma blåsan mot en mur. Där stod vi i tyst gemenskap.

Och så självklart rätter som orm i sås, hela grodor och fågelben som praktiskt nog hade kvar klorna och även fungerade bra som tandpetare. Att få peta bort ormkött mellan tänderna med hönsklo inträffar alltför sällan i Stockholms krogliv.

Kokbokstok?

Jag har många idéer till kokböcker. Alla med olika teman: släkthistoriska, resebaserade, geografiskt betingade, utifrån färger, med koppling till andra ämnesområden mm mm...

Men jag är grymt tveksam till branschen. Jag slås varje gång jag går in i en bokhandel av mängden kokböcker, och omsättningen på desamma. Hur klara vi att svälja allt detta i våra svenska kök? Hur många böcker behöver var och en för att förverkliga sig själva vid spisen? Till detta flöde av vackra och praktiska böcker kommer tidskrifter, hemsidor och diverse bloggar som fullständigt myllrar av recept. Mättnaden är i det närmaste total.

Ändå kan jag inte släppa tanken, och funderar lite extra. Börjar få grepp om en ny modell. Ett nytt koncept som ska besvara frågor som vad en kokbok egentligen är, och vad det egentligen är en kokboksköpare mest av allt är ute efter?

Vad tycker du? Finns det någon typ av kokbok du saknar? Vad skulle du vilja se i en ny generation kokböcker?

Skål för kål!

Jodå, bondens egen marknad var som vanligt en veritabel kundmagnet. Tyvärr sken strömmingsburgaren med sin frånvaro, men några betor och bönor fick följa med hem i alla fall. Färska rödbetor är underbart gott, kokta med lite smör och salt, rostade i ugnen eller i en klassisk soppa.

Men vad jag just nu mest känner kommer att bli en av höstens höjdare, är kål. Kål i alla dess härliga varianter. Förutom som ingrediens i välkänd husmanskost som kåldolmar och kålpudding har ju kålen många användningsområden. Kokt, ångad eller bräserad blir den till ett fint tillbehör eller delar i en varm sallad, men jag vill också lägga in och kanske får fram någon variant på kålchutney eller marmelad. Kan det bli något tro? Borde kunna bli fint till lammsteken. Det här måste jag definitivt återkomma till. Påminn mig annars!

Nyskördat

OS har slagit ner i TV-antennerna, och för många är helgens sysselsättning säkrad. Samtidigt slår bonden ner mitt i stan och vi som kan slita oss från hopp, kast, steg och vägran, kan botanisera bland allehanda godsaker när närbelägna producenter slår upp sina stånd.

Åtminstone i Stockholm börjar Bondens egen marknad höstens sejour i morgon, och för oss som bor vägg i vägg med marknadsplatserna blir det svårt att inte åtminstone, för direkt konsumtion, shoppa loss på en strömmingsburgare. Sannolikt något mer.

För schemat i just din hemstad, se informationen på
http://www.bondensegen.com/hemsida/index.htm

Frukostägg

Det här är spännande. Det börjar ju bli dags att hitta nya saker att skölja ner med all champagne som vi inte kan vara utan. Jag har redan skickat en fråga till producenten avseende direktimport, alternativt förekommande återförsäljare i Stockholm.

På något vis passar det också väldigt bra ihop med min fäbless för slow food.
http://www.caviar-escargot.com/en/index.html

Se även artikeln på Taffel.se
http://taffel.se/artiklar/trendvarning-snigelagg

Dagens rätt

Sommar och semester har varit fantastiskt. Bara restaurangbesök, middagar hos släkt och vänner, hummer och champange, våffla med glass, smörsås och vin. Men nu sitter man här igen, i förvaltningscellen medan regnet slår mot rutorna, och har att lösa dagens svåra fråga - vad blir det för mat?

Sommarens excesser ska bytas mot ett smalare tänkande, och det gäller att skaka liv i de insomnade matlagningsnerverna igen. Ingredienser och idéer singlar runt i hjärnan, fisk och köttfärs, grönsaker, rotfrukter och lätta såser. Koka eller woka? Vad månde det bliva av detta...? Jag är så nyfiken på min egen kreativitet.

Fredag 8/8
Jag följde rådet från Tjockalocka och utgick från broccoli insalata. Kompletterade med en honungs- och ingefärsglaserad lax. Snabbt, gott och nyttigt.

Om ett dilemma

Jag befann mig nyligen i tunnelbanesystemet här i stan, och på perrongen fick jag syn på en kvinna som sannolikt helt utan egen kännedom därom, hade glömt kvar en ganska stor prislapp som hängde kvar på insidan av sin tunna kofta. Den syntes alltså för alla som i likhet med mig såg henne bakifrån.

Nu hann jag inte komma till beslut innan jag var tvungen att kliva på det tåg som jag skulle med, och tyvärr blev hon kvar på perrongen, men frågan som snabbt for genom huvudet på mig var - ska jag säga till henne?
Hon var förvisso i sällskap med en god vän, som förhoppningsvis inom kort skulle uppmärksamma samma sak som jag. Men man vet ju aldrig.

Vad säger ni? Skulle jag ha sagt till henne? Eller skulle jag kanske varit allra artigast genom att säga till hennes kompis för att inte genera (fast hur skulle jag ha lagt upp det egentligen)?

Jag hade nog helst velat säga till, men brast i spontanitet den här gången.

Glad i galoschen!

De senaste dagarnas regnande har gett en klar påminnelse om kommande årstider, och vad som väntar en tid framöver. Efter att under många år ha ondgjort mig över dessa förhållanden och i onödan förstört ett antal par skor, har jag nu äntligen gjort slag i saken innan det är för sent och skaffat mig ett par rejäla, orangea, glada galoscher. 

Låt regn och rusk, snö och slask komma, jag står rustad och klar!

Sås

Sås är underbart. Här är en kolasås som min gode väns franska fru bjöd till glassen i går kväll. Som flytande knäck ungefär. Jag har tyvärr inte hunnit provlaga den för egna justeringar än, men ändå.

250 gr. strösocker kokas ihop med en sked vatten (lite osäker på vattenmängden, så var aktsam), så att smeten färgas vackert gyllenbrun. Tillsätt 2 dl. grädde som får sjuda ihop med sockret en stund. Efter att kastrullen tas från lågan blankas såsen av med 25 gr. saltat smör.

Bara naturprodukter = jättenyttigt!

Något att bli glad över

Insåg på hemvägen i går att en sak som gör mig glad är när jag ser unga punkare. Så positivt på något sätt, utan att jag ännu riktigt har analyserat varför. Särskilt glad blev jag den här gången, när den hårda nit- och läderytan pryddes med budskapet "Dansa tills du dör!".

Inte mycket att säga emot det budskapet...

Drag i gulaschen

Undertiteln behöver kanske en förklaring. Eller åtminstone en motivering. Gulasch är nog den maträtt jag mest av allt gillar att tillaga. Vet inte varför, men det kan ha något att göra med den insikt som gamle Ferenc hade godheten att dela med sig av i sitt recept en gång i tiden (publicerat i Allt om Mat). Löken ska steka sakta under lock i ca 2 timmar innan man går vidare i processen.

Den regeln använder jag alltid som grund för de gulaschvarianter som skapas i mitt kök. Sedan brukar jag steka köttärningarna för sig innan jag lägger ner dem i grytan och fyller på med lite buljong efter tycke, morötter, vitlök, kryddor mm. Tomat är en av de ingredienser som ibland är med och ibland inte. Surkål är alltid med, antingen som ingrediens eller som tillbehör. En habanero får koka med så länge man vill att den ska ge smak, och paprikan så kort att den håller lite spänst. Åh, så ljuvligt tillsammans med en klick créme fraiche och massor av färskt surdegsbröd! En tjeckisk pilsner till det, någon?

Nu börjar det...

Ja, nu börjar det. När alla trodde att blogghysterin just hade nått sin kulmen och börjat trappas av, startar jag denna lilla hobby. Glad i grytan kastar jag mig således in i dimman från och med idag, och vem vet vilka konsekvenser det kommer att få.

Mat och språk engagerar mig, liksom vissa samhällsfenomen och en och annan bra berättelse. Jag hoppas kunna dela med mig av en del kring detta, men även få all slags reaktioner och bidrag från framtida läsare i gengäld.

Välkomna till min blogg!