lördag 18 juli 2009

Enkelbiff

Jag har varit ensam hemma i kväll. Tänkte köpa mig en bit kött att steka. Kommer till Konsum (ok, jag vet - coop). Urvalet är begränsat. De har lite av varje. Men inga direkt roliga överraskningar. Och framför allt inga paket med mindre än två köttbitar på totalt ca halvkilot. Vad gör man om man är ensam och inte känner för att äta samma kött två dagar i rad? Jag frågar en expedit.
"Ursäkta, kan du dela en förpackning eftersom jag bara behöver en biffstek?"
"Nej, jag får tyvärr inte göra det."
"Du kan inte göra det?"
"Nej, jag får inte."

Uppenbarligen någon hygiengrej. Att de där köttbitarna som är förpackade i nån form av skyddande atmosfär inte på något sätt får komma i kontakt med luften i butiken. Till skillnad då från fiskarna, ostarna och grönsakerna. Grönsakerna får uppenbarligen dessutom utan problem ligga tillsammans med andra grönsaker. Oavsett om de är lite sladdriga och småruttna.

Jag lämnar min korg och går till Ica i stället. Tur man bor nära ett alternativ! Där fanns hängmörade biffar i singelpaket. Toppen! Men det är ju illa att man måste bli sur en lördagkväll, bara för att man vill ha lite kött. Nu är magen nöjd, och det mesta förlåtet för den här gången. Men inte glömt...

Matkänslor

Ojoj, nu har tiden gått sådär fort igen. Och inget inlägg på sista tiden. Nåja, det händer när det är semestertider och dessutom bröllopsplanering.

Jag kom på en kul språklig modell. Man använder sig alldeles för lite av att uttrycka sin person och sina känslor i mattermer. Vad sägs om "Jag har marinerat min godhet i ironi, och toppat den med en smula altruism". Upplevelsen av vad man faktiskt känner och är blir plötsligt mer påtaglig. Eller?

I förrgår var jag förresten på "Döden i grytan". Mycket gott och rikligt på sant italiensk krog. Kaninen var toppen, liksom mina förrättssvampar.

söndag 12 juli 2009

Västkustskt

Ett av alla sköna adjektiv. Västkustskt. Sådant är mitt liv just nu. Lite för förkyld för ett dopp i det friska Kategatt än så länge, men i morgon kan det hända om solen fortsätter titta fram. Middagen i går var dock ett säkert intyg på geografisk vistelse. Nykokta havskräftor i massor! Och i dag ett nordskånskt smörgårdsbord på Margaretetorp till lunch. När det nu närmar sig middag, med grillade revbensspjäll och korvar från tysken i Gudmundsgården (nära Slöinge - åk dit!), piggar jag i skrivande stund upp aptiten med en frisk och kall GT.

Hej semester!

fredag 10 juli 2009

Sverige - det nya matlandet

Jag läser i tidningen att jordbruksminister Erlandsson drivit igenom en satsning på mat- och turismnäringen. 160 miljoner på 4 år, med stöd av EU-pengar. Allt för att "utländska besökare ska få fina kulinarisk upplevelser" som tidningen skriver. Erlandssons vision är att göra Sverige till det nya matlandet.

Tänk om det här verkligen, i förlängningen, kan leda till en förändring. Med risk för att verka snobbig eller gnällig har jag, och även min älskade M, ofta i olika sammanhang uttryckt en viss besvikelse över hur det är att semestra i Sverige. Mycket att se, vackra landskap, spännande historia, enkelt att göra sig förstådd, men hu - ofta så tråkiga matupplevelser. Man vill gärna resa runt i Sverige, men en semesters så viktiga krydda - maten - får inte fallera!

Det finns massor av trevliga ställen med god mat och service, både butiker och restauranger, och är man påläst och insatt kan man hitta dem. Och trenden går åt rätt håll. Men det är också lätt att missa dessa guldkorn. Och driver man runt lite på vinst och förlust för att spontant uppleva detta avlånga land, då är risken stor att man oftast hamnar på trista ställen med oengagerad mat och ointresserad service.

Så - även om jag inte är en utländsk turist, hoppas jag få njuta frukterna av herr Erlandssons föredömliga satsningar på den i sanning närande sektorn. Utan att ha detaljstuderat förslaget (handlingsplanen presenteras under dagen), har en gnutta hopp tänts i mitt av besvikelser härdade inre.

torsdag 9 juli 2009

Kvällens program

I kväll blir det middag för två på kvarterskrogen Roxy. Ja, de kallar sig faktiskt kvarterskrog, och för oss har det blivit det eftersom det är ett perfekt ställe att slinka in på för den sista ölen på väg hem. Egentligen är det kanske lite för snajdigt för en krog med det epitetet, men nöjer man sig med några tapas och ett glas någonting, så kan man komma undan med lite pengar kvar på fickan. Och i betydelsen nära, intimt och personligt, så stämmer det också väl med tillnamnet kvarterskrog. Vansinnigt trevligt helt enkelt.
Den här gången blir det hur som helst mer rejäl ätning. Kalv eller lamm till huvudrätt skulle jag tro. Och vädret är ju perfekt för lite mustig mat och ett ombonat rödvin i hjärtlig miljö!

onsdag 8 juli 2009

Gulaschkiosk 2

Fick ett litet medhåll i min tanke kring gulaschkiosken från Tjockalocka. Och under lunchen idag, som blev en mycket smaklig räkwrap från Tysa Mari, slogs jag själv åter av det geniala i idén. Tänk att kunna välja mellan kanske tre olika gulascher (fläsk, nöt, häst) som serveras i en liten skål. Valfria tillbehör: surkål, knödel, smetana, saltgurka. Alltid med färskt bröd.
Sen skulle man bara behöva installera en annan politik för utskänkningstillstånd också, så att den lilla kiosken utan bekymmer kunde kränga en König Ludwig Dunkel eller liknande till den gäst som inte behöver återgå till sitt värv, utan som vill njuta av sin lunch och spendera eftermiddagen filosoferandes under närmsta träd...

Glada budskap

Jag läser i tidningen att årets blåbärsskörd väntars bli rekordstor i år. Härligt! Just när jordgubbarna börjar se lite ledsna ut, men gommen fortfarande suktar efter bär, är det här ett budskap jag jublande tar till mig. Det kommer att bli pajer, sylt och marmelader, men framförallt bara färska bär med mjölk och lite socker.
Vem vet - kanske dyker något litet bär upp här på sidan framöver...

måndag 6 juli 2009

Måttsydd mat

I dag hämtade jag min måttsydda skjorta. Precis som med den kostym jag också fick måttsydd, leder det till en viss skepsis mot att framtiden åter handla standardsydda kläder. För även om jag är ganska normalt byggd, så skiljer jag mig ju ändå från snittpersonen. Lite annat nackmått i förhållande till ärmlängd. Lite annan benlängd i förhållande till bröstvidd.

Det är lite som med mat. På krogen kan man i och för sig välja blodighet på biffen, men det är sällan man får frågan om hur mycket ättika man vill ha i dillköttet, eller om potatismoset ska vara helt jämnt eller inte. Hemma tar vi däremot kommandot och tvistar recept som vi vill ha dem.

Men vart leder det här? Ska vi sy kläder hemma i samma utsträckning som vi lagar mat? Eller finns det en nisch för skräddarkockar som sätter kundens smak i första rummet?

Gulaschkiosk

Jag saknar en snabb och enkel lunch som inte är korv, hamburgare, smörgås eller 7-eleven. Finns det något sådant? Som nu till exempel. Behövde uträtta ett ärende under lunchtimmen, och hamnade i viss tidsnöd inför kommande möte. Vad finns då att välja på? I stort sett ingenting, så det slutade med en smörgås med salami och brie från kafét här intill. Helt okej för vad det var, men inte en lunch man blir riktigt nöjd med.

Så trots att jag i huvudsak förordar gott om tid, och långsamhetens lov i matsammanhang, måste jag ändå tillstå att snabblunchen har sin plats i tillvaron. Men var är alla glada matentreprenörer med nya idéer på området?

Usch vad gnälligt det blev. Det ska ju vara glatt i grytan. Nu kom jag på det - En gulaschkiosk i kvarterat hade varit toppen!

söndag 5 juli 2009

Astrid i Almedalen

Helt tjock i hela huvudet och feber. Så har helgen sett ut, och diagnosen består. Därför få uppslag att dela med mig av, men jag kom på en kul iakttagelse från Almedalen.

En trend bland de seminarier jag besökte var att flera nämnde Astrid Lindgren. Hon fick stå som representant för tron på ett idealiserat land (Sverige), som inte finns och som har spelat ut sin roll. Denna landsmoder och djupt älskade författare har alltså börjat användas i debatten för att symbolisera något gammal och förlegat. Lite oväntat kanske. Och onödigt, kan man tycka. Det finns väl bättre exempel på levande personer för det syftet kanske?

fredag 3 juli 2009

Brännvinets lov

Glömde bort att nämna ett härligt citat från Carl-Jan i går.
"Hade vi inte haft brännvinet, så skulle vi har svultit ihjäl."

Detta utifrån att brännvinet från början tillverkades som ett sätt att ta vara på kornet som inte användes direkt till bakning mm. Det blev inte starkare än 16 procent, och när man sen under vinterhalvåret kunde doppa sitt torra bröd i vintet, så fick man ett mycket bra energitillskott.

Hur som helst - Almedalen närmar sig sitt slut för min del. Veckan har inte minst resulterat i förkylning. Varmt och svettigt ute, kallt och luftkonditionerat inne. Vad ska man göra?

Sen finns det självklart lite andra erfarenheter, lärdomar och slutsatser, men det får vänta lite. Nu måste jag snyta mig och packa för hemresan.

torsdag 2 juli 2009

Mat, politik och religion

Bästa seminariet hittills. Grythyttan och SHR stod för arrangemanget när en givande diskussion fördes på temat mat, politik och religion. Företrädare för judendomen, kristendomen och islam reflekterade kring matens och måltidens betydelse ur sina respektive religioners perspektiv. Den kanske starkaste symboliken finns i kristendomen med den sista måltiden, brödet, lammet, fisken. Även judendomen har en stark koppling mellan religionen och vissa maträtter och traditioner. Islam har i sig inga starka kopplingar till särskild mat, men vördar samvaron, givandet och tilliten i att bjuda och äta nyttigt och gott. Som sagt spännande resonemang som lockar till närmare studier.

Den stora debatten kom i kopplingen till politik rörande halal och kosherslakt. Ska den tillåtas i Sverige eller inte. Ingen av de närvarande ställde sig emot, men lyckades ändå påvisa svårigheten att få en ändring till stånd. Upplysande i sammanhanget är att förbudet har sin grund i 30-talets politik i Europa. Återstår argumentet om djurens lidande. Men vad gör att tex jakt och kräftkok skulle medföra mindre lidande för djuren än en snabb och effektiv slakt av djur som hanterats med största respekt?

Efter diskussionen bjöds på lunch i religionernas tecken. Bröd, vin, lamm, kyckling, ägg, bittra örter, gröna blad, murbruk, salt vatten, söt efterrätt. Var och en av delarna med sin symbolik. En mycket trevlig upplevelse, och nu fick ändå M. rätt i sin kommentar från tidigare inlägg. Bäst av all bjudmat är den som kommunicerar och stämmer överens med seminariets tema.

Sen måste bara tilläggas att Carl-Jan Granqvist som inledde och avslutade övningen är en sann mathjälte!

onsdag 1 juli 2009

Vem drar vem?

På affischen: Marit framför Mona.
På scenen: Marit före Mona.
Och sen kröp det fram att hon aldrig röstat på (S). Marit alltså. Fast å andra sidan utnämnde Marit Bergman Mona till sin själsliga syster. Då kvittar liksom partitillhörigheten.

Om Maud i går inledde lite oväntat och samtidigt bra med ett feministiskt grepp, så inledde Mona lika oväntat och bra med ett internationellt grepp. Bravo!

Kallt grepp

Bästa greppet hittills: Glass.
En oväntad paus mellan föredragshållarna på ett seminarium, och glass till alla. Dessutom flera sorter att välja på. Snacka om att de tyckte sig behöva all välvilja.

Mat och mingel

Det närmar sig redan en slutledning. Ju bättre mat dryck, desto fler besökare. Eller åtminstone: Om det bjuds på mat, då kommer folket.

Man har till och med kunnat iaktta hur vissa tveksamma individer stryker omkring ett seminarium om det skyltas med "lätt lunch". Dessa individer tar sig in mot seminariet, slår en lov kring platsen (hur avskilt den än befinner sig), bara för att lämna lokalen om maten är slut eller har hunnit plockats undan.

För min egen del, hittills idag: Chiabatta med lax. Inte nyskapande, inte fantastiskt, men det duger som snabblunch. Nästa seminarie utlovar mingel på slutet. Då borde mer mat ingå, kan man tycka.