Astrid i Almedalen

Helt tjock i hela huvudet och feber. Så har helgen sett ut, och diagnosen består. Därför få uppslag att dela med mig av, men jag kom på en kul iakttagelse från Almedalen.

En trend bland de seminarier jag besökte var att flera nämnde Astrid Lindgren. Hon fick stå som representant för tron på ett idealiserat land (Sverige), som inte finns och som har spelat ut sin roll. Denna landsmoder och djupt älskade författare har alltså börjat användas i debatten för att symbolisera något gammal och förlegat. Lite oväntat kanske. Och onödigt, kan man tycka. Det finns väl bättre exempel på levande personer för det syftet kanske?