Men ändå...

... en mindre betraktelse kan krävas.

Det blir väldigt mycket snack här. Många ord ur många munnar. Många gånger, och inte för första gången. Det mesta är sagt förut, tvivel kastas mot varandras argument och tolkningar. Förklaringar ges och leder ibland till samsyn, ibland inte. Men oavsett det - mest snack. Tänk om varje seminarium hade ett krav på sig att leda till ett resultat. Ett nästa steg. Ett åtagande från medverkande att göra någonting. Någonting. Vad som helst.

Fast samtidigt. Det är ändå bra. Folk träffas. Ibland i nya konstelationer, och ibland kan det leda till nya tankebanor. Man kanske tar med sig någonting från ett oväntat möte, och kanske återupptar man en kontakt när man kommit hem. Man kan ju hoppas.

Gotländsk sommarnatt

Dagens värme har börjat lägga sig, och en något kyligare vind driver in. Det är bra, för mitt hotellrum är varmt och lite kvavt. Genom fönstret ser jag lite av Östersjön, och några hus i denna mycket speciella stad.

En dag med mingeleliten är till ända. Kände mig lite inkastad och frånvarande efter en tidig morgon men börjar väl finna mig till rätta. Ska ju vara här ett par dagar också så det hyddar nog till sig.

Har bevistat två seminarier inom teman som till viss del hör ihop. Det ena handlade om det som ska vara det svenska EU-ordförandeskapets ledstjärna - "The Eco Efficient Economy" - och det andra om framtida transport system. Nu har jag sagt det, men tänker inte kommentera det. Det är ju inte det den här bloggen handlar om. Lyssnade på centerledaren också, som framför allt la sitt fokus på jämställdhet och energi- och klimatpolitik.
Sen hade vi ett mingel som anordnades av min arbetsgivare. Mycket folk, god mingelmat med både varmrökt lax, lambog, kycklingspett, rostbiff, ost, jordgubbar bland annat. Festligast av allt i det sammanhanget var ändå att se vissa personer som i vanliga fall är ytterst städade och professionella, och som nu på kvällen uppenbarligen hade kostat på sig att slappna av på ett par olika mingel redan innan. Mänskligt och kul. Själv höll jag mig kort på gratisspriten, och var naturligt rolig...

I morgon väntar först en frukost som enligt uppgift ska vara helt ok, och sen ett lunchmöte. Ok, jag får väl trycka in något nyttigt seminarium på förmiddagen också kanske.

Willy Kyrklund

Bara en kort notis om detta som inte kan och inte får passera onämnt. Att Willy Kyrklund har lämnat oss. En stor författare.

Almedalen

Almedalen nästa. Tidigt flyg i morgon bitti för att sedan under några dagar göra mitt för den svenska opinionsbildningen. Dagar fulla av snack, mingel, nya och gamla bekantskaper och en del nytt att lära kanske. Det ska bli spännande att se det i verkligheten. Jag har aldrig varit där förr, men alla säger att det är en speciell upplevelse. Ett vuxenkollo. En plats där alla viktiga personer möts. Men jag undrar hur mycket man orkar med. Det mesta blir ju jobbigt i allt för koncentrerad form. Kanske kan det bli lite tid över till ett fårsafari. En lammskalle. Lite "dricke" på en uteservering.

Jag räknar med att kunna lämna en och annan rapportering ur grytperspektiv, bara uppkopplingen funkar som den ska...

Ont, det gör ont!

Som vissa i läsekretsen redan vet så stundar bröllop. Det finns en sed i det här landet som går ut på att den som väljer att inträda i äktenskap, också ska bjudas på en dag med fina upplevelser av sina vänner. Den dagen inträffade för min del i lördags.
Visst blev det en fin dag, men kroppen som inte är helt van vid så mycket fysisk ansträngning på en gång är fortfarande lite öm och stel. Fingrarna fungerar som tur är, så det här klarar jag av att skriva utan allt för stor smärta.

För att verkligen slicka mina sår och vila ikapp lite förlorad sömn, ägnades sedan söndagen till stor del åt trädgårdsarbete med gräsklippning...

I fiskens tecken

Fisken ligger på botten. Den somnar alltid en liten stund så här på kvällen. Sen håller den sig ganska lugn. Men framåt morgonen börjar den plaska och skvätta, bubbla och kasta sten, för att väcka oss och få sin frukost. Så är det att vara fiskvakt för en bortskämd liten guldfisk.

Hur som helst - nu sitter man här med välfylld mage igen. Efter en trevlig middag på Östgötakällaren på hemvägen tog vi ett litet glas rosé på Sardin, och sen blev det jordgubbar och glass från ICA hemma i soffan. Fullt i magen som sagt, och väldigt nöjd. Nöjd även med att bo på Södermalm nära allt det här trevliga. Så nu ligger vi lugna i soffan, och lär väl snart knoppa in. Men frampå morgonkvisten börjar man väl vrida och vända på sig, och ganska snart fantisera kring sin frukost. Hmm - jag känner igen det där beteendet...

Premiär!

Jag tror att det blir premiär i kväll.

Picknic. Det är närapå skamligt att inte ännu ha legat utslagen i gräset med god mat och dryck, men faktum är att det inte har hänt än under det här året. En kort sittning i parken med en kaffe eller glass kanske. En inomhuspicknic på midsommarafton - javisst. Men den där regelrätta? Nej, som sagt. Inte än.

Men nu tror jag att min kära fästmö har förberett någonting. Kanske lite goda korvar och ostar. En välkyld mousserande. Frukt och sallader. Och helt säkert paj. Paj, paj, paj... M's paj är den bästa! Och sen kan vi ligga där i gräset, höra vinden i träden, känna doften från marken, och låta sommarkvällen svepa in och omsvepa oss. Å, det är skönt...

Bara någon timme till, sen blir det rusning mot Söders höjder!

Sol i hjärta, sol i sinne...

...men glada grytan måste sitta inne.

Samtidigt som sommaren har slagit sin varmaste famn kring hufvudstaden pågår ändå verksamheter som om inget hade hänt. Det betyder bland annat att jag måste sitta på en transportkonferens hela dagen, i stället för att hänga runt med en fika i parken. Eller ja - hela dagen... jag vet inte det jag. Framåt tretiden är det jag som flippar ut från kontoret.

Den där gamla ramsan förresten. "Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne." Den hade mormor som broderad väggbonad. Det roligaste var att "Sol" var lite kantigt, så det gick att läsa som 50 l.

Alternativa morgnar

Jag är hemma igen!

Verksamhetsplaneringen var väl inget under av produktivitet, men kanske ändå gav något inför fortsättningen. Dagens mål var ju ändå en gratis middag på krogen...

För alla er som svävat i undran under dagen, så föll mitt val på serranoskinka med grillad sparris till förrät, och pilgrimsmusslor till varmrätt. Förrätten kändes fräsch och faktiskt oväntat riklig. Varmrätten innehöll en väldigt trevlig lins- och fläskröra som ackompanjerade musslorna. Däremot hade jag kunnat vara utan den lilla pestoklicken som befläckade varje muskel.

Sen lär man alltid känna sina kollegor lite extra under en middag. Jag gillar till exempel idén att göra som min chef varje morgon. Uppstigning 06.20, sedan 50 minuter som ägnas tillagning av kaffe med skummad mjölk, samt läsning av morgontidning, innan morgontoalett och frukost tar vid. Lugn och ro under närmast rituella former. Fast för egen del går de där 50 minuterna åt till att i halvdvala knåpa ihop sjuka drömmar som matchar de nyheter och reportage på P1 som strömmar ut genom min klockradio...

Hörna!

I afton väntar arbetsmiddag. Dagen ägnas åt verksamhetsplanering, och därefter en tur ut på byn med lilla avdelningen. Av stimulerande diskussioner dammande strupar, fuktas enligt plan med en drink på stan innan stegen ställs mot Clas på Hörnet. Jag har redan börjat fundera på val av rätter. Utgår från att det är fritt val, även om det ju kan hända att chefen redan har bestämt. Fast det går bra. Han är något av en gourmet.

Sen ser jag att de har champagnebar i parken också. Inte illa...

Bästa kålen

Mycket mat har passerat den glada grytans kök de senaste fem månaderna, och en av de nya favoriterna som har skapats är en mustig savoykål.

Jag fräser snabbt den strimlade kålen i smör, en del kan gärna få lite färg. Därefter spär jag den med ett krispigt vitt vin och en skvätt vispgrädde. Kryddar med salt och peppar efter smak. Det hela får koka ihop en stund, men pass på - inte för länge!

I de fall jag har lite skinkspad kvar från senaste koket, blir anrättningen bara ännu mustigare av några matskedar av det också...

Det hela passar utmärkt till exempelvis en färsk Türinger bratwurst, eller varför inte en honungsglaserad skinkstek.

Smaker

Det är roligt det här med hur olika matvaror, drycker, grönsaker och annat smakar. Jag hade just varit inblandad i en diskussion om det här, när jag läste en artikel i Språktidningen på samma tema. Tydligen forskar man just nu i Grythyttan om smakbeskrivningar av grönsaker, och det ska bli intressant att följa arbetet.

Min egen diskussion var något grundare, men jag fastnade i en smakloop. Vin kan till exempel smaka jord, röda bär, ekfat, lädersoffa eller choklad. Choklad kan i sin tur äga smakegenskaper som vanilj, kaffe, peppar eller bark. Hur långt kan man fortsätta att spjälka ner smakerna? Kommer man in i en loop, eller finns det några slutpunkter? Är de i så fall måhända surt, salt, sött och beskt? Och såklart umami.

Tiden går...

Man kan tycka att fem månader är en lång tid. Men det beror ju på vad man jämför med. Och vad var och en jämför med tänker jag inte lägga mig i.

Själv har jag haft annat för mig än att skriva blogginlägg. Och nu när sannolikt alla de som tidigare följde mig har tappat hopp och intresse, tänker jag att det är läge att sätta igång igen. Eventuellt.

Men vad ska då få mig att lyckas tredje gången gillt? Jag har provat med hög ambition. Jag har provat med låg ambition. Jag har provat med strikt ämnesinnehåll. Jag har provat med blandat innehåll. Ingenting var rätt... Kanske är det formen som inte passar mig. Kanske ska jag hålla mig till drama och lyrik. Kanske är det språket som är för svårt. Kanske ska jag hålla mig till tyska och urdu.

Härmed är tredje försöket inlett. Härmed inbjuds du att följa med. Härmed lovar jag att försöka. Försöka, var ordet...