Måttsydd mat

I dag hämtade jag min måttsydda skjorta. Precis som med den kostym jag också fick måttsydd, leder det till en viss skepsis mot att framtiden åter handla standardsydda kläder. För även om jag är ganska normalt byggd, så skiljer jag mig ju ändå från snittpersonen. Lite annat nackmått i förhållande till ärmlängd. Lite annan benlängd i förhållande till bröstvidd.

Det är lite som med mat. På krogen kan man i och för sig välja blodighet på biffen, men det är sällan man får frågan om hur mycket ättika man vill ha i dillköttet, eller om potatismoset ska vara helt jämnt eller inte. Hemma tar vi däremot kommandot och tvistar recept som vi vill ha dem.

Men vart leder det här? Ska vi sy kläder hemma i samma utsträckning som vi lagar mat? Eller finns det en nisch för skräddarkockar som sätter kundens smak i första rummet?