Jag kom på en kul språklig modell. Man använder sig alldeles för lite av att uttrycka sin person och sina känslor i mattermer. Vad sägs om "Jag har marinerat min godhet i ironi, och toppat den med en smula altruism". Upplevelsen av vad man faktiskt känner och är blir plötsligt mer påtaglig. Eller?
I förrgår var jag förresten på "Döden i grytan". Mycket gott och rikligt på sant italiensk krog. Kaninen var toppen, liksom mina förrättssvampar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar