Och så självklart rätter som orm i sås, hela grodor och fågelben som praktiskt nog hade kvar klorna och även fungerade bra som tandpetare. Att få peta bort ormkött mellan tänderna med hönsklo inträffar alltför sällan i Stockholms krogliv.
tisdag 12 augusti 2008
Matminne
Ser lite bilder från Peking på TV. Glömmer aldrig min vistelse där med fantastiska matminnen. Stamkrogen där man höll hönor, kaniner, ormar och annat i burar längs väggen. Bara att peka och äta. På samma restaurang kunde man se hur kocken jagade den sprattlande fisken på golvet. Samma kock som på frågan om de hade toalett, tog mig med runt hörnet, in på en ödetomt, och själv började tömma blåsan mot en mur. Där stod vi i tyst gemenskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ha ha ha! Peta bort ormkött med en hönsklo! Se där ett uppslag till kokbok - given titel!
Jo, drt var en formulering som bet sug fast. Hönsfötter är gott!
Just minnen från olika resor skulle absolut kunna bli en bok. Finns till och med flera utkast till det här i lådorna... Och inte bara höns har ju ätbara fötter. Satte i mig en rejält fet och saftig grisfot senast jag var i Paris. Det får kanske bli fler resematminnen här framöver.
Skicka en kommentar