Det slog mig nu efter lunchen, då jag på väg tillbaka till förvaltningscellen stannade till vid en liten espressobar, att oj vad trevligt det är. Att för en enkel guldpeng på stående fot få sig serverat en liten, kraftfull koffeinkick. Så smakrikt, så välgörande, så elegant.
Det slår mig nu också att jag nyss även sett Indievuxen lovprisa denna gudabenådade dryck. Kanske var det det som sådde fröet till detta inlägg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för första textlänken till min blogg, från någon annan blogg, någonsin! :)
Och: ja, visst är det lite magiskt att kunna inväxla guldpeng mot det svarta guldet och sedan må så mycket bättre?
Magiskt var ordet!
Och nu känner jag att det snart är dags igen...
Skicka en kommentar