Vad artikelförfattaren konstaterar är att språket i kokböcker har förändrats under århundradenas lopp, och att vi i dag ser hur stilen åter närmar sig den i de allra tidigaste böckerna. Anna Larsdotter sammanfattar i sin artikel det hela med att "Generellt kan man säga att skriftspråket, från tidig 'muntlighet' under 1700- och 1800-talet, övergår till ett stadium av 'formell skriftlighet' för att därefter, under loppet av 1900-talet, svänga tillbaka mot talspråksstruktur." Detta hänger mycket samman med för vilka kokböckerna har skrivits. Ett annat exempel, förutom att beskrivningarna åter mer liknar talspråk, är att vi i dagens kokböcker liksom fram till mitten av 1700-talet ser mest av uppmanande imperativformer (stek löken), medan passivformer (löken stekes) var vanligare under en mellanperiod, samt att de tidigaste böckerna inte innehöll några exakta recept. Det finns mycket matnyttig information och bra referenser att hämta ur artikeln, och alla intresserade kan som sagt läsa mer i själva tidningen.
Den fråga som jag, precis som tidigare, dock söker svar på, är vad detta betyder för framtiden. När alla i dag har enkel tillgång till baskunskaper genom ett överflöd av information via internet, tidningar och TV, borde kokböckerna inte bara språkmässigt kunna ändras, utan även innehållsmässigt. Jag ser i min vision framför mig böcker som i ännu högre grad frångår kraven på måttbestämda recept mm, utan att för den skull tappa användbarheten i köket. Den typen av bok ska inte bara vara en förströelse för soffläsaren som drömmer om romantiska matupplevelser, utan även en uppenbar källa till inspiration och experimentlusta i köket. Vad månde bliva av detta?
Förresten innehåller redan nämnda tidning även en intervju med Mons Kallentoft. Hans tidigare bok "Food noir" är något som varje mattok nog kan finna någon glädje i. Det kan vi tala mer om. Någon gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar