Glad som en lax!

På mina morgonpromenader passerar jag Karl Johanslussen, mitt mellan Söder och Stan. Mitt mellan Mälaren och saltsjön. Det är alltid en upplevelse, och alltid ett glädjeämne. De senaste dagarna har jag här dessutom hälsats på samma sätt, av någon som gör mig ännu lite gladare än vad jag redan var.

Ett plask!
Jag tittar ner.
Ringar på vattnet, och så igen - en präktigt fet och vackert skimrande lax som krummar sig i språnget och viftar på stjärten, sträcker ut sig i hela sin längd, sen ner igen.
Plask!

God morgon säger jag, och känner hur mungiporna går upp lite längre. Det blir en bra dag, det här också!

PS. I går sprang jag dessutom på Catoventure just här, det var också trevligt.