Bit för bit, steg för steg. Sakta men säkert ökar julstämningen där hemma. I går sammanstrålade jag och min älskade M efter jobben och spontanhandlade fler ljusdekorationer. En gammal adventsljusstake hade tvingats sjukpensionera sig, och behövde ersättas. Därtill kom en ny adventsstjärna till vardagsrummet. Färgglad, handgjord i återvunnet material, utan barnarbete och under skäliga arbetsvillkor. Så fick man sig lite korrekthet och gott samvete så här i juletid också. Och så stearinljus till den femarmade golvkandelabern. Silverfärgade.
Denna lyckade shoppingrunda, samt det faktum att vi äntligen återfått vår CD-spelare efter tre och en halv månad hos reparatör (utan åtgärd), firades med middag på vad vi härmed utnämnt till vår bästa kvarterskrog: à la Crêpe. Trevlig stämning, gott och på överkomlig prisnivå för att bara kunna slinka in när man inte orkar handla eller när fantasin tryter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gott samvete skall man så klart alltid eftersträva. Eller som en uppsatshandledare uttryckte sig en gång i tiden efter att jag ursäktat mig och beklagat mig över mitt dåliga samvete (jag hade inte lämnat in uppsatsen i tid): "Bra, då fungerar det som det ska" (samvetet alltså). Uppsatshandledarens ord lever jag med än idag och sensmoralen kan inte bli annat än: Deadlines skall respekteras!
/C
det är inte för intet jag pensionssparar hos KPA (eller är det månne jag som är naiv?). Nu lackar det som sagt mot jul och nyår. Den som väntar på något gott...
Sorry, ett ps. försvann i all min iver!
/C
C: Eller menade din handledare att det var konceptet med deadline som fungerade som det skulle? Eftersom den gav dig dåligt samvete, menar jag... Fast jag tror att den tolkningen ändå leder till samma sensmoral.
Hmm, tolkningsfråga. Men visst, så kan man ju också välja att tyda honom.
/C
Skicka en kommentar