Språkpolis

Det är ju inte mitt jobb, men jag är på dem ändå. Som en hök. Eller terrier. Eller en ivrig bäver. Eller något annat irriterande som hugger när som helst och skoningslöst. Jag har blivit något av våningsplanets språkpolis här på kontoret, vilket jag själv är ganska nöjd med eftersom självaste informationsavdelningen sitter mitt emot mig. Och det är ofta dem jag attackerar.

Senast idag var det en formulering på intranätet som störde mig. Alla nyanställda porträtteras med bild och en kort text. Nyligen har det börjat en kille som enligt texten sysslar med "löpning och skidåkning, både utför och på längden". Jag såg det självklart som min plikt att påpeka att den gamla idrottsgrenen utförslöpning nu för tiden får oförtjänt liten uppmärksamhet. Nu är texten ändrad.

Vad jobbig man är. Men kul.

Matplaner

I afton Cajun.
För sisådär en 5-6 år sedan öppnade Marie Laveau på Hornsgatan. Jag var där med min syster och åt en himmelsk gårdsgriskorv som jag aldrig glömmer, och en del annat som kändes nytt och spännande. Nästan experimentellt. Och jag har för mig att skummet hade gjort sin entré på tallrikarna. Nu har köket bytt ägare och stil, och jag ser verkligen fram emot mitt "återbesök". En rejäl köttbit kanske, och så välja och vraka bland tillbehören.

Sen blir det födelsedagsmingel hos en kär vän. Kvällen är med andra ord fullspäckad, liksom resten av helgen. Vårstädning, teater och päron står på schemat. Och om bara några minuter Boeuf Bourguignon i lunchmatsalen.

Matning

Nu förstår jag plötsligt alla dessa surdegsbloggare. Har man en eller ett par surgrunder i kylen så finns det alltid något att skriva om. Det är lite som att ha husdjur. Jag har just matat mina burkar. I dag var det inte så roligt. Mest något jag tvingades göra, och egentligen skulle ha gjort i går. Upptäckte också att mitt vetemjöl var slut, och mitt emellan tvättmaskinerna släntrade jag ut till Konsum. Där hade de inte rätt sort. Trendiga affären/baren/delin runt hörnet däremot. Check!

Bakåtlutad i soffan. Halvt dold under dator och halvtorra strumpor. Ser på Babel. Man kanske skulle ta sig en cognac? Eller turkisk yoghurt med honung och valnötter. Som ett snacks. Jag behöver också matas.

Matkurs

Söndagens matkurs på Matlabbet var kul och maten blev väldigt god. Temat var asiatiskt, och även om jag har ätit mycket asiatisk mat, besökt flera länder, och till och från försökt mig på att laga maten, så dök en del ny kunskap upp. Jag hade inte full koll på umami, varifrån den kommer, i vilka ingredienser och matvaror den finns, och hur man kan använda sig av denna femte grundsmak. Sen kan jag väl tycka att allt har sin charm, och även om det är japanskt elegant att bara hälla lite varmt vatten över en alg för att få fram sin buljong, så finns andra storheter och poänger med att på diverse ingredienser från närmaste trädgårdsland och djurfarm koka sin fond. Här tyckte jag kanske att L raljerade en smula.

Men som sagt - maten blev god, och jag hoppas kunna ta med mig en del idéer till mitt vardagliga kök. Sen ligger trots allt svårigheten i att det i många fall krävs ett stort antal ingredienser. Även om de finns tillgängliga i många affärer här i stan, så blir det när man lagar mat för två lätt slattar över som står och blir dåliga. Och det är ju aldrig kul. Till en buffé, eller varför inte en picknick till sommaren, kan det dock bli utmärkta tillskott.

Säsongsstart

Våren är här!

Valborg och tillställning hemma hos goda vänner i afton. Trevligt som tusan.

Trevligt är också ordet för det som har hänt sen sist. Även om det nästan känns lite senkommet och stereotypt, så har nu även jag blivit med egen surdegsgrund. Just nu ligger ett par härliga, ljumma, fluffiga råg- och vetesurisar med fikon och aprikoser på galler i köket. Efter ett par månader har mina grunder blivit riktigt livfulla.

Mycket annat har också hänt på matfronten sen sist. Stekar, grytor, soppor och såser har vuxit fram och ätits upp. Många härliga restaurangbesök har passerat, och middagar med goda vänner avnjutits. Nu står vi som sagt inför en ny säsong, och kanske återfinner jag nu skrivlusten här på sidan. Kanske med en recension av helgens matkurs hos Matälskaren.

Nya tider

Sista glöggslattarna värms upp på spisen. Julgranen ligger i en påse nere på julgranskyrkogården, och det mesta av pyntet vilar i en låda på vinden. Några små ljuspunkter har vi kvar i lägenheten till tjugondedag Knut för att fasa ut oss en smula ur julmyset.

Nu träder vi så in i några mörka vinterveckor som man får försöka lysa upp med andra trevligheter. Vi har bland annat en helg på Hasseludden, en ostronprovning och en middag för att fira halvårsdagen för vårt bröllop inplanerat. Inte så illa för januari. Sen kommer februari med fastlagsdag och härliga semlor. Och så min födelsedag så klart!

I pausen

Första arbetsveckan må ha varit kort, men ändå njuter jag nu i fulla drag då ridån kan gå ner för dagens första akt. Har ägnat största delen av dagen åt att analysera en i dessa bistra vintertider högaktuell marknad. Känns bra, och kanske börjar man ändå bli något av en expert. På något vis.

Andra akten inleds snart med pilgrimsfiske. In på hallen och leta. De ska få toppa en krämig risotto lite längre fram på kvällen. Och kanske smyger det i kassen ner någon liten getbrie eller liknande på vägen, även om min lekamen egentligen inte behöver gödas mycket mer efter julens njutningar. Men sinne och smak ska ju också få sitt.

Vintermorgon

Första riktiga arbetsdagen idag. Inleddes med att jag vaknade alldeles för tidigt, med tankarna redan i full spinn. Kul att man inte behöver så lång startsträcka... Å andra sidan börjar jag redan nu, vid halvniotiden, bli trött och fundera på när jag kan ta mig en lunchpromenad. Har nämligen bokat en bok på Halléns antikvariat. En diktsamling av herr B. Brecht som är något av husdramatiker hemma hos oss. Kan vara kul att studera en annan litterär form av samme man.

I samband med arbetsstart är julen slut, och till helgen kastas den ut. Avslutet inleddes igår kväll med julkonsert i Maria kyrka där vår fina, goda vän M sjöng så vackert med sin kör. Påmindes då om varför hon sjöng på vårt bröllop också. Så otroligt duktig!

Nytt år

Nu på väg hem till huvudstaden efter en veckas kringresande i södra delarna av landet. Släkt och vänner har öppnat sina hem för oss, och vi har njutit stort i deras sällskap. Jag inser att jag inte bara har att glädja mig över att få leva med M, utan även att jag därmed får dela vänskapen med alla dessa fantastiska personer. Till er alla som omfattas av detta, skänker jag ett stort tack och önskar er en fantastisk fortsättning på det nya året!

Några dagars ledighet kvar i nästa vecka, innan fålen åter står i sin sele. Tidigare nämnda omorganisation på arbetsplatsen, men i övrigt lär yrkeslivet trava på i vanlig ordning. Här på sidan hoppas jag kunna bjuda på fortsatta matövningar och intressanta betraktelser. Följ med under 2010!

Bra dag

Mitt uppe i allt julfirande har dagen även gått i ett annat tecken. Eftersom min kära M fyller år får jesusbarnet ha överseende med att vi byter fokus för personkulten. Sång och presentuppvaktning, och nybakade scones på morgonen. Efter en kortare tur på stan avnjöt vi så vår numera traditionsenliga afternoon tea på Grand. Ett vansinnigt trevligt påhitt att med ett glas champagne, obegränsade mängder te och ett utsökt urval av snittar, marmelader och små bakverk betrakta hur skymningen sänker sig över Strömmen, Slottet och Sagerska palatset. I kväll blir det middag någonstans på Skånegatan. Nu korkar vi upp bubblet!

Vi har det riktigt bra.

Lillejulafton

Tomtespår bildar förvirrade mönster över snötäckta tak. Tysta gator där bilar står inplogade längs vägkanten. Chokladen kring det senaste julgodiset stelnar sakta, och klapparna till släkten ligger inslagna under julgranen. Julefrid.

Och under klapparna, en detalj ur

min egenbroderade julgransmatta.

Fjärde advent

Snön har fortsatt att falla över stadens gator och torg under helgen, och i går ökade vi på julstämningen ytterligare här hemma genom att ta in julgranen och koka knäck. I dag koncentrerade vi oss på att besöka våra vänner bakom kanalplan, samt att koka lakritskolan till julaftonens gottebord. En dag kvar till jullov!

En av våra ulliga vänner andas varmt.

Lakritskolan klar för leverans.

Som farmor

Solen skiner och snön gnistrar på takåsar och kyrktorn. Man kanske skulle snöra på sig grillorna och slå några piruetter uppå Nybrovikens is.

Segrare

Så har man avgjort kvällens musiktävling i samband med julbordet också. Illersnabb reaktion i kombination med erfarenhet och fördomar. Om uppgiften är att så fort som möjligt gissa refrängen, och killen har spelat alla tänkbara trubadurcovers men så långt helt lyckats undvika herr tonsättare T. Ledin, ja då finns det inte mycket att välja på inför sista låten...

Frossa

Nog för att dessa tider brukar innebära sötsaker och frossa. Men det här är ju löjligt...

Till lunchen serverades till efterrät ostkaka med sylt och grädde. Sen hade vi kanelbullar över från mötet. Städfirman kom med en hink godis. En tårta ställdes fram efter att något projekt hade firats av. Snart är det förglögg. Sen blir det julbord. En helt vanlig dag på jobbet vill säga. För det är ju som M redan har konstaterat: "Det där är inget jobb, det är ett barnkalas!"

Lucia och annat

Nu skriver jag någonting här bara för att det inte ska verka som om jag helt har försvunnit från den bloggande massan. Tiden flyter helt enkelt på som den ska, julförberedelserna fortsätter i lagom takt och nu har förutom lussebullar och saffransskorpor även pepparkaksmuffins och engelsk julkaka sällat sig till samlingarna som vi nallar av lite då och då. Klapparna är nära på ordnade, och måndag blir min sista arbetsdag.

Lucia förresten. Det är ju värt ett eget avsnitt. Väcktes tidigt på morgonen av ett alldeles eget och exklusivt luciatåg. Tre skönsjungande tärnor stod plötsligt i vårt sovrum med ljus i hand och krans i håret. Min älskade fru och jag turas om att orda luciafirandet. Nu får jag svårt att svara på det här tilltaget nästa år. M hade lyckats få upp sina goda vänner M och L ur sängbolstren för att ta sig till oss. Fantastiskt! Jag kände mig som en nobelpristagare på Grand, fast ännu mer rörd av all denna vänskap och kärlek. Sen blev det frukost med bullar och muffins, så det stod härliga till.

Senare på kvällen var M och jag dessutom på luciatåg i Katarina kyrka. Alla församlingens ungdomskörer var samlade, och gjorde ett mycket fint framträdande. Julstämningen tätnar...

Bakdag

Söndagen blev en heldag i bakstugan. Lussebullar och saffransskorpor. Lägenheten fylldes under dagen av en härlig doftkombination bestående av saffran, stearin och glögg. Och att sätta i sig saffran i tre olika former på en dag hör ju inte till vanligheten, men det är sånt som får en att riktigt, med alla sinnen, förstå att vi närmar oss jul. Den tredje formen var såklart saffranspannkakan som fortfarande fanns kvar sedan fredagen.

De flesta bullarna är nu infrysta, men några lämnade vi framme och jag kunde därför njuta av en redan till frukosten i morse.

Långkok

Ett lammlägg efter tre timmar.

Och på spisen vilar nu en gröt på ris, honung, mandelmassa, saffran, kanel och kardemumma. Lite senare tillsätter vi ägg och lite mjöl innan det hela bakas i ugnen, sen blir det till att öppna salmbärssylten... Glögg till det?

Är det fredag i advent så är det.

Stämningshöjning

Bit för bit, steg för steg. Sakta men säkert ökar julstämningen där hemma. I går sammanstrålade jag och min älskade M efter jobben och spontanhandlade fler ljusdekorationer. En gammal adventsljusstake hade tvingats sjukpensionera sig, och behövde ersättas. Därtill kom en ny adventsstjärna till vardagsrummet. Färgglad, handgjord i återvunnet material, utan barnarbete och under skäliga arbetsvillkor. Så fick man sig lite korrekthet och gott samvete så här i juletid också. Och så stearinljus till den femarmade golvkandelabern. Silverfärgade.

Denna lyckade shoppingrunda, samt det faktum att vi äntligen återfått vår CD-spelare efter tre och en halv månad hos reparatör (utan åtgärd), firades med middag på vad vi härmed utnämnt till vår bästa kvarterskrog: à la Crêpe. Trevlig stämning, gott och på överkomlig prisnivå för att bara kunna slinka in när man inte orkar handla eller när fantasin tryter.

På detta sätt ska julen inledas

Vi är tillbaka från en helg på Grythyttans Gästgifveri. Jag säger japp, jajjemen, jorå, absolut, bra så, det här gillar vi! Mysig omgivning och miljö, trevligt bemötande, kunnig personal och väldigt god mat. Så enkelt vinner man våra hjärtan. Och inte gjorde det saken sämre, att de någonstans på vägen råkat omvandla vår bokning av en 4-rättersmiddag till en 7-rätters. Häpp!

Och så passade vi på att ta en runda på Grythyttans lokala julmarknad, shoppa loss i antikvariatet, göra ett besök på Måltidens hus och se deras berömda kokboksmuseum. Slutligen tog vi en omväg till Bredsjö fårosttillverkning innan vi vände hemåt. Tyvärr hade fåren gått in för säsongen, men det lilla kafét var öppet. Som enda gäster åt vi ett par smörgåsar där och köpte med oss ett par lagrade grönmögliga till kvällens glögg och pepparkakor.