Äppelfeber

Det har utbrutit en sjuka hemma hos oss. Varje dag kräver sin äppelkaka. Trött, och mest betjänt av vila, kunde jag ändå inte låta bli igår. Ännu en äppelkaka fann sin form, den här gången efter ett recept jag plötsligt mindes. Äpplen i traditionella klyftor i botten, och över dem en kletig smet på lika delar socker och mjöl, lite bakpulver och vaniljsocker, smält smör och uppvispat ägg. Det ska bara röras ihop, inte vispas. Efter 40 minuter är kakan klar, och får ett härligt knaprigt, lite knäckigt skal.

Nu finns det lite kvar i kylen till i kväll, så kanske måste jag vänta till i morgon med att prova ett nytt recept...

Matkonst

Jag har börjat med en ny hobby. Att koka ner små fonder och buljonger från olika matlagningstillfällen. Nu har jag en kycklingfond och en skaldjursfond i frysen. Spännande att testa hur det blir, och helt klart en konst att utveckla sig inom. 

Har för övrigt inte helt uppfyllt min ansats inför hösten. Att satsa på kål. Men än har hösten bara börjat, och visst har en del kål passerat tallrikarna. Men det där experimenterandet har jag kvar att kasta mig in i. Snart händer det...

Korven har ingen ände...

Det tenderar att bli allt längre mellan inläggen här. Det är inte meningen, men det får väl bli så ibland. 

Insåg ändå i dag att det ju inte går att undvika att nämna korvståndet på Nybrogatan. Ni vet det där som hotades av nedläggning på grund av ett vägarbete och någon form av underjordisk teknisk centralstation... Nu klarades skivan galant, och tillsvidare har den lilla kuren bara behövt flytta några meter närmare entrén till Riksrevisionen. Där serveras nu, utan vidare hot om nedläggning mängder av underbara korvar. Inte minst måste jag få slå ett slag för de tyska, Coburger, Jägerwurst mfl. Med surkål och egen specialdressing med lite enbär i. Ojojoj, det är så trevligt - det bara är det!

Riktig korv åt folket!

Sång till ärtan

Gårdagens tal gick väldigt bra. Den som stått utanför lokalen med ett soppkök skulle ha gjort fina affärer när mina hungriga kursare var på hemväg.

Och i kväll, som sagt, ärtsoppa på riktigt! Ut till Flempan där dagens soppvärd har sin härd. Och i vanlig ordning har alla deltagare med sig minst en nyskriven ärtsoppsvisa. Nödrim och enkla melodier är lika välkomna som litterära experiment och improviserad tolvtonsopera.

Dagens bidrag från min horisont, på melodin "Snickerboa":

Till ärtsoppsmiddan ränner jag
när jag vill ha nå't gott.
Nobelmiddan är också bra,
men inte lika flott.
Runt bordet samlas herrar som vet
att koka soppa, grädda en smet.
I fest och glam
kan vi se fram
mot ännu en succé.
Falleré!

Tal till ärtan

På torsdag ska vi hålla ett kort tal på valfritt tema i min universitetskurs. Jag ska hålla ett tal till ärtsoppans lov, har jag tänkt. Det blir lätt. Jag bygger upp det kring de många smakerna som lyfter oss med till sommar och sol, feta åkrar och glada grisar, sedan långsamhetens lov där tillagning skänker lugn och ro, samt sist men inte minst - den kompletterande och fulkomnande pannkakan som kommer med barnslig glädje och tillfredsställelse. 

Och på fredag blir det ärtsoppsmiddag med sopprötterna. Vi som numera med säkerhet äger norra Europas största visskatt tillägnad just ärtsoppan...

Gott och enkelt!

Ibland är det skönt att bara ta något snabbt och enkelt på kvällen, så man inte behöver stå vid spisen...

Som i fredags till exempel.

Till krabban och hummern bjöds bland annat min ganska trevliga aioli:

Ett par skedar creme fraiche och ett par skedar kesella blandas med ett paket saffran och en stor vitlöksklyfta. Salt o peppar, ev. lite dill. Sen får den stå och dra ihop sig lite.

Flora & fauna

Det här har ju ingenting med något att göra, men har inte ni också ibland slagits av att vänner och bekanta, eller bara personer man ser på stan, har något av en grönsak eller ett djur över sig?

En i min skola för länge sedan såg till exempel ut som en selleri. Och en person på en arbetsplats, någon gång, var förbluffande lik en delfin. Jag vill gärna höra om era erfarenheter. Jag undrar också vad jag kan liknas vid...

En liten böna

Nu har jag varit på min första lektion i kursen Actio. Jag ska nu lära mig allt om hur jag kan använda rösten vid presentationer, föredrag, förhandling och tal. Läraren verkar väldigt bra, och hanterar kursdeltagarna på ett mycket positivt sätt, som på något vis lyckas kombinera lyssnande och styrande utan att bli dominant. Måste lära mig lika mycket om det som det som undervisas. 

I gruppen ca 20 personer med olika åldrar och bakgrunder på ett bra sätt. Hoppas det kan leda till stora utbyten av tankar och erfarenheter. 

Under kursen ska jag skriva en Actio-loggbok. Den kommer kanske inte i sin helhet att visa sig här. Men vissa intryck kanske. Som att jag idag tex reflekterade över hur väl kroppen och rösten hänger ihop. Det ska jag diskutera i min loggbok, liksom gränsen mellan att lära sig en text utantill och att vara öppen för infall och improvisation. Kanske låter det lite flummigt, men efter lite eftertanke kan jag kanske återkomma.

Vi delades in i smågrupper. Vår tog sig namnet "Små bönorna". Vi gillar nämligen alla både kaffe- och kakaobönor väldigt mycket.

Gott och blandat...

En angenäm doft av äppelkaka sprider sig i lägenheten. Ett välbeprövat gammalt recept från "sju sorters", och det brukar gå hem när det ska bjudas på fika på jobbet. 

Medan kakorna bakas njuter jag av sista  resten från gårdagens fisksoppa. Jag vet att jag har höjt gulaschen till en av mina favoriter i köket, men fisksoppan kommer inte långt efter. Fräser lite blandade grönsaker såsom fänkål, morötter, lök och vitlök innan vin, eventuellt lite tomatpuré och buljongen går i. Kanske saffran. Några minuter från slutet lägger jag till creme fraiche, fiskbitar, sockerärtor. Lite musslor och dill på slutet. Eller några andra ingredienser som köket förmår, men ni förstår...

Kanske någon som vill se vad som hände med mina överflödiga kantareller?

Miraculous Miraculin

Det är fullbordat!
Miraculinets verkningar testades till bristningsgränsen. I går på Matlabbet samlades vi, ett glatt och förväntansfullt gäng, som utvalts att utgöra testpatrull för detta mirakelpulver. Efter en kort introduktion kunde vi inte vänta längre utan kastade oss över det rosa ängladammet, som för ett par timmar skulle förvandla surt till sött och bjuda på underliga upplevelser.

Första citronklyftan var fortfarande ganska sur. Jag spädde på med mer miraculin. Nu hände det grejer. Vinet blev till saft (fast en ganska trist sådan), limeklyftan och rabarberslantarna blev direkt som söta små efterrätter i sig, och den turkiska yoghurten gifte sig utmärkt med en tomatsalsa som nu mer liknade fruktsallad. Efter en klunk vinäger, var det heller inga problem att ta en stor sked dijonsenap, luta sig tillbaka och njuta...

Gommen, tänderna och halsen började förvisso krypa och dra ihop sig, och väl hemma visade magen att kvällens kost kanske inte riktigt varit vad den helst hade önskat sig. Det är tur det finns produkter från Apoteket för sådant...

Kort sagt var det en lustig upplevelse som kan rekommenderas, och inte minst en trevlig afton i nya vänners lag. Tack till Matälskaren och Ung farbror för att jag fick vara med!