Hösttecken...

Solig, lite frisk dag i dag. Fantastiskt skönt flanerande hemma på Söder under dagen med lunchfika på Axels kiosk i trädgårdslika Axel Landqvists park, och sedan en glass på AH's. Nästan sommarkänsla fortfarande.

Men ett tydligt hösttecken är att säsongens första äppelpaj nu står i ugnen.

Kålchutney

Jag har aldrig haft någon stor kärlek till chutney, även om jag med glädje äter det ibland eftersom den fyller sin funktion till vissa maträtter. Däremot äger jag en påtaglig förtjusning vad gäller kål i olika former, och jag har av en tid haft en tanke att skapa min egen favoritchutney av just kål. Nu har jag försökt. Ett första försök under laboratorieliknande former i köket i går kväll. Målet är att skapa ett nytt tillbehör till den älskade lammsteken.

Det gick nästan över förväntan. Det vill säga - min chutney går att äta, till och med med viss behållning. Men den kräver förfining. Icke desto mindre ska jag här dela med mig av mitt utkast till recept. Den blev måhända en smula för lös, och jag skulle definitivt vilja få fram kålsmaken betydligt tydligare. Jag tror jag ska experimentera med lite olika sorters kål, men de kära små brysslarna kommer nog alltid att vara med.

2,5 dl socker

0,4 dl vitvinsvinäger

270 gr. brysselkål

1/2 normalstort fänkålshuvud

1/2 röd spansk peppar

1 vitlöksklyfta

några kvistar rosmarin

5 st plommon av normal storlek

2 st lagerblad

honung

citron

mynta

Koka upp socker och vinäger.

Dela kålen i lämpligt stora bitar (jag halverade brysselkålen)

Finhacka peppar och vitlök.

Repa av rosmarinen, kärna ur plommonen.

Koka kål, plommon och kryddor långsamt i sockerblandningen ca 30 min.

Ta av från värmen och smaka av med lite honung, citron och mynta efter smak.

Häll upp på varma glasburkar och låt svalna.

Jag delade upp min chutney på två burkar, och valde att krydda den ena med mynta, men inte den andra.

Fortsättning kan sannolikt följa.

Recension

Vi slapp regn under föreställningen, och de delade ut filtar. Och i pausen kunde man köpa kaffe och kaka. Det var bra! Sen finns det teater, och det finns teater. Man vet inte alltid vad man kommer att möta när man tar plats i salongen. Ibland blir det glada överraskningar, och ibland får man se någonting man kunde ha varit utan. Men som sagt, kaffet var gott. Och en komisk talang lyste lite starkare än övriga ensemblen.

Nu dricker vi te.

Utveckling

Jag har från en trogen läsare fått matnyttig återkoppling. Det kan komma att leda till an något justerad form av inlägg i fortsättningen. Delvis. Eventuellt.

Önskemålet är att olika beskrivningar av vad som inmundigats, särskilt i hemmets hägn, även ska innehålla mer explicita uppgifter om ingredienser och tillagningssätt. Jag hoppas kunna tillfredsställa denna önskan på ett sätt som samtidigt kan bli stilbildande och nydanande. Kanske redan till helgen.

Regnet har upphört.

Bröd och skådespel

Det regnar här i huvudstaden i dag. Jag hoppas det slutar framåt eftermiddagen, eftersom jag och min kära hustru ska på utomhusteater i kväll.

I övrigt är det lite ont om infall för tillfället. Men jag kan meddela att en förtjänstfull brödhandel i kombination med kafé har öppnat på Sibyllegatan nära T-baneuppgången. Förträffligt och underlättande för frukosten på morgonen och brödinköpet på kvällen. Så'nt gör mig vardagsglad!

Paddanatt

Efter en helg på resande fot har en ny vecka nu sett sin början. Med goda vänner begav vi oss i fredags till Österlen för en födelsedagskräftskiva. En otroligt trevlig och rolig helg, som förutom många skratt också bjöd på ny kunskap. Inte minst har jag nu i regn och mörker fått uppleva en sann skånsk "paddanatt"!

Det är kul att göra en lång bilresa som hade kunnat misstolkas som transportsträcka, till just en resa, en utflykt och en upplevelse. Med långa stopp och reflektioner kring landskapet utanför bilfönstret, är det inget annat än en fröjd att färdas nio timmar på väg till slutmålet. Bjärnums offensiva kultur, Vittsjös vitala vattenskidsport, björnjakten i Småland och bensinmackars utveckling till slottsruiner är sådant som kittlar tanken och får en att förstå att man ännu inte har förstått allt.

Jag var trött i morse. Men glad!

Mat och prat

Fick just nr 4 av tidskriften NEO i lådan på jobbet. Tema mat, minsann. Jag tror jag lånar hem den över helgen och studerar för reflektion. Får väl återkomma om något väcker intresse.

På temat det här ska jag läsa dök också en recension av Viveka Adelswärds bok "Till struntpratets lov" upp i tidningen i dag. Säkert läsvärd med tanke på det fokus boken verkar ha på språkets sociala funktioner. För en icke fackkunnig tror jag att det kan skänka både nöje och förkovran. Ett lustigt exempel på hennes teorier tas upp i artikeln. Hon föreslår "att det första språkliga yttrandet i mänsklighetens historia skulle ha varit 'Vilken fin päls!' snarare än något i stil med 'Grabbar - ska vi ta mammutarna från läsidan?'." Något som jag tycker stämmer till eftertanke...

Jag sa visst A, så jag säger B...

Jodå, motionen är inledd. Fyra kilometer i lagom tempo. Tjugotre minuter.

Och vad gäller livet efter chefen: Vår avdelning slås ihop med en annan och vi får deras nuvarande chef som chef. Avdelningen delas också in i tre verksamhetsområden. Det hela känns enkelt och faktiskt ganska relevant. Inte minst med tanke på att vi får en ny VD om ett år, och han ska väl kunna få göra lite vad han tycker med sina resurser också. Sen finns alltid rykten om en större sammanslagning i framtiden...

Jag stimuleras av organisationsförändringar - då finns chans till nya infall och kanske justeringar av både arbetssätt och prioriteringar.

Slutligen - min Boeuf är som väntat ännu bättre idag...

Småskalig frihet

På tal om att göra Sverige till det nya matlandet, skulle väl det här kunna vara ett lämpligt steg i den riktningen? Fast det är klart - man har ju ändå en ryggradsreaktion när ledaren för vinprovningen på en gård i Italien reagerade oförstående när en bilförare tackade nej till vin, och direkt replikerade med att "Det är ingen fara - polisen sover nu." Man är ju inte heller helt van vid att en vanlig bensinmack i den del av butiken som inte säljer salami, är inredd till en fullt utrustad bar... (exemplet igen från Italien)

Men - så långt behöver det ju inte gå. Lite servering och försäljning på lokalbryggerier, mikrobrännerier och ambitiösa vingårdar vore kul. Och nog skulle man stanna till, göra sig små omvägar och avstickare på sina resor genom landet. Man skulle upptäcka nya ställen, spendera pengar, bidra till glesbygdsutveckling, och alla skulle bli glada. I grytan. Tror jag.

Stimulans

Onsdag.

Betydligt lättare i dag. Gårdagens gryta, samt stimulansen av att hänga upp nya gardiner i sovrummet har uppenbarligen piggat upp såväl kropp som själ.

I dag ska chefen avslöja vad som händer när han går i pension efter nyår. Det kan man säga är dagens händelse. Förutom att jag ska komma igång med motionerandet också...

BB

Det blir en improviserad Boeuf Bourgignon i kväll. Där fick ni facit. Jag hittade ett drygt kilo högrev på Konsum. Puttrar nu med några dl vin och buljong, champinjoner, bacon, lök, vitlök, tomat, morot, lagerblad och kryddor. Har ett färskt surbröd också. Det börjar arta sig...

Go' kväll!

Grytan sjuder

Fortfarande tisdag...

Trögstartad helt enkelt. Men nu är det ju bara några timmar kvar innan grindarna öppnas, och jag kan rusa ut och rasa av mig på stadens gator. Börjar så smått låta hjärnan sippra iväg i spridda tankar kring middag. Tänk vad mycket tid jag ägnar åt mattankar, men det är ju viktigt. Eller?

Det kanske blir något lite större kok för flera dagar. Det börjar bli länge sen det puttrade en gryta eller gulasch där hemma nu. Och om jag inte missminner mig står en vinskvätt i ett hörn och väntar på att få slattas i... Eller också en minimal ansträngning i form av sallad med enkla ingredienser. Idéerna får ligga och sjuda där inne, så får vi se vad hålsleven får med sig upp när det är dags för utrus.

Drivkraft

Tisdag.

Ögonen vill inte riktigt hålla sig öppna. Benen känns som om jag sprungit ett maraton, fast jag rörde mig ovanligt lite i går. Hjärnan är tydligen fortfarande på semester.

Man ska vara pigg och utvilad, engagerad och drivkraftig så här i början av hösten. Det är jag. Men inte nu på morgonen. Inte en tisdag på ett kontor på Östermalm. Nu längtar jag mer efter en loj dag med korta prommenader, en paus på ett café, en god bok att försjunka i om jag vill, långsam planering av lunch och middag.

Kräftpremiär!

I går satte vi ihop en liten skiva här hemma. Förutom de östgötska kräftorna, en västerbottenpaj med kantareller, morfars krydd och hemgjord citronfromage med hallon, var det bara Porter och Nils Oskar som gjorde oss sällskap. Men ett så'nt sällskap!

Nu väntar kräftskivor ett par lördagar till, men det känns tryggt att direkt ha smashat in en fullträff.

Korsvägar och vindlingar

Jag funderar lite i dag. Signaler som korsas får hjärnan att jobba.

Det började med att två kollegor talades vid i korridoren i morse. Den ena hade tillsammans med sin son frångått alla vardagliga principer och handlat kanelbulle på 7eleven till frukost. Den andra svarade med minnen från de där speciella tillfällena från när man var liten och fick göra ovanliga, lite magiska saker med sina föräldrar. Upphov till minnen och tankar om hur man själv vill göra som vuxen.

Sedan läste jag kommentaren från C. på ett tidigare inlägg om dockteater. Vad är det egentligen som gör att vi trollbinds av och fastnar för vissa upplevelser? Vad väcker magin, fantasin och skapar känslominnen?

Min fundering för tillfället är om inte just sådana tillfällen från när jag var liten, och som av någon anledning har stannat kvar hos mig, även har bidragit till olika strävanden och mål i livet. Jag söker förverkliga eller återskapa dessa drömbilder på olika sätt. Väldigt svåra livsprojekt, men då kanske lösningen (undermedvetet) är de traditioner och återfall i beteenden eller aktiviteter från förr som får duga som substitut.

Lunchlyrik

Bjudlunch i dag igen. Det finns ändå någon liten fördel med att jobba. Fast det är klart - fortfarande lyser lunchvinet med sin frånvaro...

Och sommarvärmen håller i sig. Den glada solen lyser och jag kunde på lunchen hämta mina lagade hängslen samt köpa en liten redningsvisp. Livet leker!

Murkeltankar

De har en väldigt trevlig gästmatsal på företaget i Finnspång. Alltid ett litet smörgåsbord till förrätt, och sedan tre rätter att välja på till varmrätt. I går valde jag stekta abborrfiléer med murkelsås. Murklor. Trevlig svamp. Jag funderar kring om de kan betraktas som vårt lokala svar på tryffeln.

Jag håller på att skapa en ny rätt. Kanske ska murklan ingå där... Fortsättning följer!

Resultat och morgondag

Dockteatern Hotel Crab var riktigt kul och fin. Stärkte mig i övertygelsen om att dockteater är underskattat och framför allt onödigt ovanligt. Jag kan varmt rekommendera morgondagens föreställning utanför Kulturhuset. Själv ska jag till Finnspång på företagsbesök. Tone säger att det kan bli regn på vägen. Kollegan får köra försiktigt.

Skor och skådespel

Jag köpte som sig bör nya skor i Italien. Bruna läderskor av klassiskt snitt.
I dag har jag skoskav...

Snart blir det dockteater på kulturfestivalen!

Vad blir det för matläsning?

Jag läste i tidningen i morse en recension av några nyutkomna matböcker. Alla på temat vad vi äter, och vårt förhållande till maten. Det är en intressant diskussion, men jag kan inte bestämma mig för om jag vill sätta mig in i det hela mer. Det verkar stökigt, och vad kan man egentligen komma fram till? Om jag nu inte vill bli en korsriddare eller debattör i den sunda matens tecken, utan mest bara är intresserad av att laga och äta god mat, så räcker det kanske med att veta vad jag själv tycker och vad jag själv väljer i butikerna. Att laga mat från grunden med goda råvaror är min ledstjärna. Det håller ganska långt.

Å andra sidan kanske jag ändå ska läsa ett par verk för att grunda min egen uppfattning, och kanske vidga mina vyer. Fast i så fall är jag nog mest intresserad av frågan om hur vi ser på mat, hur man har gjort det i andra tider, och hur man gör det i olika delar av världen och olika kulturer. Å andra sidan (igen) börjar nattduksbordet redan skeva under högen av pågående läsning...

Längtar ut!

Första arbetsdagen närmar sig sitt slut. Långsammaste dagen på länge. Och att i stort sett bara sitta still en hel dag är något jag inte alls har saknat. Inomhus dessutom, trots en härlig sommardag där ute! Träsmak av kontorsstolen.

Och precis nu kom ett sms från min älskade fru: "När kommer du och hämtar mig [...]?"
Det blir picknick i kväll, och först en gemensam handlingsrunda i Söderhallarna.

Men vad jag egentligen hade tänkt kommentera nu, är att jag också självklart saknar de italienska luncherna. Vi har en helt okej restaurang på jobbet, men inte får man några trerätters. Och inget vin! Jag har vant mig vid olika skaldjurssallader, tryffelpasta och en halvflaska vitt under tidiga eftermiddagen, men det är tydligen slut på det nu. Färsbiffar o vatten är också mat...

Avkoppling - Återkoppling

Ett långt semesteruppehåll senare: Nu är glada grytan nygift och nyss hemkommen från en resa i Toscana!

Fantastiska sommarveckor har passerat, och jag är glad och nöjd till kropp och själ. Många möjliga inlägg har passerat hjärnan, inte minst rörande mat under vår turné i Italien. Några av dem kommer säkert att dyka upp här i någon form i efterhand.

Nu är som sagt ledigheten slut och vardagen tar vid. Och med den - nya blogginlägg...