Drivkraft

Tisdag.

Ögonen vill inte riktigt hålla sig öppna. Benen känns som om jag sprungit ett maraton, fast jag rörde mig ovanligt lite i går. Hjärnan är tydligen fortfarande på semester.

Man ska vara pigg och utvilad, engagerad och drivkraftig så här i början av hösten. Det är jag. Men inte nu på morgonen. Inte en tisdag på ett kontor på Östermalm. Nu längtar jag mer efter en loj dag med korta prommenader, en paus på ett café, en god bok att försjunka i om jag vill, långsam planering av lunch och middag.

Kräftpremiär!

I går satte vi ihop en liten skiva här hemma. Förutom de östgötska kräftorna, en västerbottenpaj med kantareller, morfars krydd och hemgjord citronfromage med hallon, var det bara Porter och Nils Oskar som gjorde oss sällskap. Men ett så'nt sällskap!

Nu väntar kräftskivor ett par lördagar till, men det känns tryggt att direkt ha smashat in en fullträff.

Korsvägar och vindlingar

Jag funderar lite i dag. Signaler som korsas får hjärnan att jobba.

Det började med att två kollegor talades vid i korridoren i morse. Den ena hade tillsammans med sin son frångått alla vardagliga principer och handlat kanelbulle på 7eleven till frukost. Den andra svarade med minnen från de där speciella tillfällena från när man var liten och fick göra ovanliga, lite magiska saker med sina föräldrar. Upphov till minnen och tankar om hur man själv vill göra som vuxen.

Sedan läste jag kommentaren från C. på ett tidigare inlägg om dockteater. Vad är det egentligen som gör att vi trollbinds av och fastnar för vissa upplevelser? Vad väcker magin, fantasin och skapar känslominnen?

Min fundering för tillfället är om inte just sådana tillfällen från när jag var liten, och som av någon anledning har stannat kvar hos mig, även har bidragit till olika strävanden och mål i livet. Jag söker förverkliga eller återskapa dessa drömbilder på olika sätt. Väldigt svåra livsprojekt, men då kanske lösningen (undermedvetet) är de traditioner och återfall i beteenden eller aktiviteter från förr som får duga som substitut.

Lunchlyrik

Bjudlunch i dag igen. Det finns ändå någon liten fördel med att jobba. Fast det är klart - fortfarande lyser lunchvinet med sin frånvaro...

Och sommarvärmen håller i sig. Den glada solen lyser och jag kunde på lunchen hämta mina lagade hängslen samt köpa en liten redningsvisp. Livet leker!

Murkeltankar

De har en väldigt trevlig gästmatsal på företaget i Finnspång. Alltid ett litet smörgåsbord till förrätt, och sedan tre rätter att välja på till varmrätt. I går valde jag stekta abborrfiléer med murkelsås. Murklor. Trevlig svamp. Jag funderar kring om de kan betraktas som vårt lokala svar på tryffeln.

Jag håller på att skapa en ny rätt. Kanske ska murklan ingå där... Fortsättning följer!

Resultat och morgondag

Dockteatern Hotel Crab var riktigt kul och fin. Stärkte mig i övertygelsen om att dockteater är underskattat och framför allt onödigt ovanligt. Jag kan varmt rekommendera morgondagens föreställning utanför Kulturhuset. Själv ska jag till Finnspång på företagsbesök. Tone säger att det kan bli regn på vägen. Kollegan får köra försiktigt.

Skor och skådespel

Jag köpte som sig bör nya skor i Italien. Bruna läderskor av klassiskt snitt.
I dag har jag skoskav...

Snart blir det dockteater på kulturfestivalen!

Vad blir det för matläsning?

Jag läste i tidningen i morse en recension av några nyutkomna matböcker. Alla på temat vad vi äter, och vårt förhållande till maten. Det är en intressant diskussion, men jag kan inte bestämma mig för om jag vill sätta mig in i det hela mer. Det verkar stökigt, och vad kan man egentligen komma fram till? Om jag nu inte vill bli en korsriddare eller debattör i den sunda matens tecken, utan mest bara är intresserad av att laga och äta god mat, så räcker det kanske med att veta vad jag själv tycker och vad jag själv väljer i butikerna. Att laga mat från grunden med goda råvaror är min ledstjärna. Det håller ganska långt.

Å andra sidan kanske jag ändå ska läsa ett par verk för att grunda min egen uppfattning, och kanske vidga mina vyer. Fast i så fall är jag nog mest intresserad av frågan om hur vi ser på mat, hur man har gjort det i andra tider, och hur man gör det i olika delar av världen och olika kulturer. Å andra sidan (igen) börjar nattduksbordet redan skeva under högen av pågående läsning...

Längtar ut!

Första arbetsdagen närmar sig sitt slut. Långsammaste dagen på länge. Och att i stort sett bara sitta still en hel dag är något jag inte alls har saknat. Inomhus dessutom, trots en härlig sommardag där ute! Träsmak av kontorsstolen.

Och precis nu kom ett sms från min älskade fru: "När kommer du och hämtar mig [...]?"
Det blir picknick i kväll, och först en gemensam handlingsrunda i Söderhallarna.

Men vad jag egentligen hade tänkt kommentera nu, är att jag också självklart saknar de italienska luncherna. Vi har en helt okej restaurang på jobbet, men inte får man några trerätters. Och inget vin! Jag har vant mig vid olika skaldjurssallader, tryffelpasta och en halvflaska vitt under tidiga eftermiddagen, men det är tydligen slut på det nu. Färsbiffar o vatten är också mat...

Avkoppling - Återkoppling

Ett långt semesteruppehåll senare: Nu är glada grytan nygift och nyss hemkommen från en resa i Toscana!

Fantastiska sommarveckor har passerat, och jag är glad och nöjd till kropp och själ. Många möjliga inlägg har passerat hjärnan, inte minst rörande mat under vår turné i Italien. Några av dem kommer säkert att dyka upp här i någon form i efterhand.

Nu är som sagt ledigheten slut och vardagen tar vid. Och med den - nya blogginlägg...