Jag funderar lite i dag. Signaler som korsas får hjärnan att jobba.
Det började med att två kollegor talades vid i korridoren i morse. Den ena hade tillsammans med sin son frångått alla vardagliga principer och handlat kanelbulle på 7eleven till frukost. Den andra svarade med minnen från de där speciella tillfällena från när man var liten och fick göra ovanliga, lite magiska saker med sina föräldrar. Upphov till minnen och tankar om hur man själv vill göra som vuxen.
Sedan läste jag kommentaren från C. på ett tidigare inlägg om dockteater. Vad är det egentligen som gör att vi trollbinds av och fastnar för vissa upplevelser? Vad väcker magin, fantasin och skapar känslominnen?
Min fundering för tillfället är om inte just sådana tillfällen från när jag var liten, och som av någon anledning har stannat kvar hos mig, även har bidragit till olika strävanden och mål i livet. Jag söker förverkliga eller återskapa dessa drömbilder på olika sätt. Väldigt svåra livsprojekt, men då kanske lösningen (undermedvetet) är de traditioner och återfall i beteenden eller aktiviteter från förr som får duga som substitut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar