Jag fick landgång till lunch i dag. Det är inte så ofta. Mannen som beställt dem hade till och med mötts av undran och närapå ifrågasättande från köket. "Landgång? Det var länge sen..."
Jag uppmuntrade honom till att ihärda, och fortsätta med denna beställning vid olika tillfällen. Det är ju tråkigt om gamla klassiker helt försvinner. Samtidigt fascineras jag under själva måltiden av denna skapelse som är en form av smörgåsbord i miniatyr. En meningslös brödplatta med många olika pålägg från ägg till ost som ligger om lott med varandra. Det är svårt att hålla isär ingredienserna, och brödet räcker liksom inte till.
På senare tid har jag dessutom uppmärksammat att smörgåstårtan börjat komma till heders igen, om än i en kanske mer modern tappning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar