Tänk att vissa dagar är såhär. Tröttman (fint ord, eller hur?) ligger som fetfadd i skallen, och ögonen vill liksom aldrig öppna sig helt eller fokusera. Svårt att lyssna, svårt att koncentrera mig, och en enorm längtan ut. Helgen var väl helt enkelt för bra och avkopplande, och kroppen har inte riktigt hunnit med att reagera på måndag och arbete.
Efter jobbet blir det massage och det är inte precis någonting jag brukar piggna till av, men jag hyser en stor förhoppning om att jag framåt kvällen ändå ska få lite energi. Om jag bara får flanera en stund i solen ska nog knopp och kropp vakna till liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar